The present paper delves into how symbolic boundaries in a school that is undergoing a desegregation process come to shape social boundaries of ‘we-ness’ and ‘otherness’. The theoretical framework of the study starts from an interest in analysing whether symbolic and social boundaries emerge in new encounters during a desegregation process and whether this may produce different modes of incorporation. Peer interactions and schoolwork were observed and interviews with school staff were conducted to investigate school desegregation implementation in a large Swedish town. The town we investigated has formulated a desegregation policy that, over time, has not resulted in desegregation in practice. The results highlight that schools without a coherent pedagogy, idea, or practice for social inclusion face challenges. These challenges, in turn, promote internal micro-segregation and non-incorporation of minority students, despite intentions to promote inclusion.

Pedagogisk och utbildningssociologisk forskning visar att den svenska grundskolan är starkt segregerad vilket har bidragit till försämrad likvärdighet i elevers måluppfyllelse. En följd av detta har blivit att kommuner försöker hantera skolsegregationens negativa effekter genom att aktivt styra skolornas elevsammansättning. Denna artikeln handlar om hur skolledare och pedagoger i en i mindre kommuns lågstadieskola, arbetar med en ny elevsammansättning, organisatoriskt, socialt och pedagogiskt och den betydelse deras arbete får för elevers relationer till varandra och deras skolframgång. Fallstudiens har ett kultursociologiskt perspektiv vars analyser baseras på etnografiska fältanteckningar, intervjuer med skolaktörer, kommundata över elevernas resultat på nationella prov mellan åren 2016–2021 samt ett sociogram som eleverna har fyllt i. Resultaten visar att majoriteten av eleverna som sedan starten av sin grundskoleutbildning har gått i en integrerad skolform umgås i hög grad med elever som har en annan etnisk bakgrund än de själva. Eleverna får också högre resultat på de nationella proven i svenska och svenska som andraspråk i jämförelse med innan och åren direkt efter reformen. De huvudsakliga förklaringarna till denna framgång grundar sig i skolaktörernas genuina tro på en skola för alla, samtidigt som de utvecklat interaktionsförutsättningar som lagt grunden till en inkluderande skolkultur. 

In the knowledge society, the populations’ acquisition to education and knowledge has become of crucial importance for democratic and economic development, but also for each and everyone’s life chances. One sign of such societal process is the introduction of certain general subject courses in Swedish upper secondary education (Swedish, Mathematics, English etc.). At the core of this chapter’s descriptions and interpretations are the readings of four Governmental Bills between 1990 and 2011. This chapter’s point of departure is the changing policy rhetoric regarding what kind of general knowledge different categories of upper secondary school students need in order to meet various demands in society. It will be shown how such policy initiatives come to play an active part in the structuring of young people’s acquisition of knowledge. The ways in which the upper secondary education curriculum is organized predefine who will gain admittance to such knowledge and who will not. 

The focus of this paper is to examine the desegregation of hyper-segregated schools in Sweden. In this paper, our focus is on the practice(s) of desegregation in four Swedish municipalities. This study is based on interviews with municipal school politicians, school headmasters, and municipal school officials. Theoretically, the study departs from the theory of steering. This study shows that the municipalities use a strong belief in the peer effect to legitimise their decisions to desegregate hyper-segregated schools. Their decisions ignore a substantial research body that could lead to the development of different types of pedagogies that are relevant for these types of schools.

This study investigates players who have been selected to a district team in the Swedish Football Association U15 talent programme. Using register data on all selected 15-year-old boy and girl district team players (3943 boys and 4056 girls born between 1986 and 1996) from Sweden's 24 football districts, we analysed the relationships between club affiliation at age 15, the player population of the district, date of birth, and continuation with football and competitive level as young adults. The results show that a higher percentage of boys than girls continued playing football into young adulthood and that continuation is related to district size. Belonging to an elite club at age 15 reduces the likelihood of girls playing football at age 21, but it has no effect on the likelihood of boys playing football at age 21. In addition, 15-year-old boys and girls from larger districts who played on an elite club at age 15 were more likely to play elite football at age 21. In sum, the study shows that football district size and club affiliation at age 15 affect whether boys and girls continue to play football and whether they play at an elite level as young adults.

Artikeln fokuserar på ett område som är relativt unikt i ett svenskt forskningssammanhang. Nämligen hur en kommun genom skolomorganisation och bussning av elever i sin F-6 verksamhet söker hantera skolsegregationens negativa effekter. Artikelns syfte är att beskriva och analysera hur ett narrativ för styrd skolintegration artikuleras av kommunala policyaktörer samt redogöra för hur detta narrativ understödjs av kontextuella omständigheter och processer. Studien bygger på intervjuer med kommunpolitiker, tjänstemän, rektorer, samt en av de föräldrar som var drivande i protesterna mot omorganisationen. Resultaten visar att policyaktörernas argumentation vilar mot ett förenande narrativ som förankras i skollagen, enhetsskolans ambition om en ”skola för alla”, kollegialt lärande och en grundmurad tilltro till att social interaktion mellan olika grupper av elever reducerar fördomar och överskrider sociala och etniska gränser. Analysen visar vidare att detta narrativ samvarierar med kontextuella omständigheter och processer: (i) strukturella villkor (avstånd mellan skolor, befintliga skolbyggnader, få friskolor), (ii) historiskt och kulturellt förenande meningssystem (lång vana av och behov av arbetskraftsinvandring samt att olikhet generellt uppfattas som berikande för utvecklingen av kulturell och ekonomisk tillväxt) samt (iii) engagerade policyaktörers förmåga att överskrida meningsskillnader (eniga kommunpolitiker, kontinuerlig och transparant kommunikation internt och externt kring reformprocessen). Genom att binda upp narrativets bärande argument mot en moraliskt motiverad meningsstruktur som förstärks av platsens strukturella och kulturella förutsättningar skapar policyaktörerna legitimitet inom den egna verksamheten och förmår även över tid överskrida lokalsamhällets oro och rädslor.

In this edited volume, authors analyze how symbolic boundaries of belonging are negotiated and reflected upon by school actors in different educational contexts and how that contributes to a richer understanding of the ways in which "we-ness" acts as a fundamentally structuring force in immigrant incorporation. The analyses draw on cultural sociologist Jeffrey Alexander's work on civil sphere theory, thus grasping both the solidaristic dimensions of incorporation and processes of exclusion. Chapters are guided by two major themes: school choice/ethnic school segregation and religion/faith in schooling. Both of these themes provide rich examples of how immigrant school actors negotiate the symbolic codes that define boundaries of belonging/non-belonging in different communities. This focus will broaden the understanding of how educational practices and formal schooling works in relation to immigrant incorporation into different school cultures, as well as in the Swedish civil sphere.