1492, 1914 och 1989 är några av de viktigaste vändpunkterna i vår historia. Händelserna de åren kom att förändra Europa och världen i grunden.

För vissa var det krisår. År 1492 inleddes den värsta demografiska katastrofen i Amerikas historia, sannolikt den största i världen i historisk tid. Sommaren 1914 utbröt Europas stora tragedi, som markerade början på kontinentens mörka århundrade. Kommunismens fall i Östeuropa år 1989 ledde till Sovjetunionens sammanbrott, som av dagens ryska makthavare beskrivs som 1900-talets största geopolitiska katastrof.

Men för andra var det mirakelår. Året 1492 markerade början för Europas väg till en dominerande roll i världen. Första världskrigets utbrott år 1914 var i sin tur början till slutet för denna dominans och startpunkten för »det amerikanska århundradet«, då USA växte fram som en stor aktör i världspolitiken. År 1989 markerade slutet på kalla kriget, och var tveklöst ett av de bästa åren under förra seklet för de stater i öst som skakade av sig den kommunistiska diktaturen.

Vad som förenar de tre årtalen är att något alldeles oväntat hände då, något som ingen hade kunnat förutse. I dag har vi i hög grad glömt hur oväntade händelserna var för dåtidens människor. Numera har vi till synes färdiga berättelser om hur det gick till och varför, men i denna bok lyfter Leos Müller, professor i historia vid Stockholms universitet, fram många okända aspekter av dessa vändpunkter, och han gör myllret av händelser och personer begripligt.

The Seven Years’ War at sea, perhaps more than any other earlier great power war, was a trade war. The British navy and privateers targeted French colonial goods from the West Indies to harm French overseas trade. The French answered by employing neutral flags to carry on colonial trade. The neutral Dutch, Danes, Spaniards, and Swedes took over much French colonial trade in order to mitigate the damage done by British actions. The conditions of neutral trade were outlined in the early modern version of the international law of the sea: maritime powers acknowledged the freedom of the sea and neutral rights to trade and sail in agreement with bilateral commercial treaties. The British circumvented the rights of neutral trade with the Rule of the War 1756 and the Doctrine of Continuous Voyage. Nevertheless, neutral trade continued, mainly because the employment of neutral flags moderated wartime damage on global trade.

With perhaps the exception of international finance the shipping industry is the world's most international business. The majority of ships are registered in countries like Liberia, Panama, the Bahamas; maritime labour comes from the Philippines, Bangladesh, and other low-cost countries. Container ships and oil tankers go between the world's biggest ports with little or no connection to their ‘home’ countries or ‘home’ shipowners. This has been the case for centuries. Another present feature is that much ownership and operation of the shipping tonnage are concentrated in small maritime countries, such as Greece, Denmark, and Norway. In these nations, the shipping industry does play an important role and the representatives of the industry, shipowners, politicians, and sailors organisations work to make the maritime sector visible and to stress its contribution to the nation's welfare, and not least national identity. As Anders Ravn Sørensen recent book Danmark som søfartsnation. Fortællinger, interesser og identitet gennem 250 år (Denmark as maritime nation. Narratives, interests and identity through 250 years) shows it takes some work.