This study delves into the complex relationship between storytelling and historical understanding. Focused on how lower-secondary students employ narrative discourse in writing, it examines the extent to which their storytelling aids or limits historical comprehension. Drawing on systemic-functional linguistics and history education theories, the study highlights that while narratives might encourage personalized perspective-taking, thus potentially undermining objective historical analysis, they also reveal a more complex interplay between narrative form and historical insight than previously recognized. Through a comparative evaluation of student texts, it explores how certain types of narratives—descriptive, evocative, and emotive—interact with different foci of historical understanding. The analysis underscores the challenge of integrating broader historical analysis within personal narratives but also showcases successful examples of this integration. The article proposes strategies for educators to leverage storytelling more effectively, emphasizing the need for linguistic scaffolding to enhance students’ historical narratives.

This study explores the integration of generative artificial intelligence (GenAI), specifically ChatGPT, in designing a historical simulation of the French Revolution for eighth-grade students. Using the technological pedagogical content knowledge (TPACK) framework, the research examines how GenAI facilitated and obstructed the creation of an immersive educational experience, addressing the challenges and opportunities it presents. The study employs an explanatory case study methodology combined with autoethnographic elements, capturing the dynamic interplay between AI tools and educators in the design process. The simulation incorporated faction-based role-playing to engage students in historical decision-making, influenced by both pre-revolutionary and revolutionary events. GenAI played multiple collegial roles in the design process, including as a subject matter expert, game mechanics designer, and content communicator, enhancing efficiency and creativity. However, its limitations—such as unverified information, anachronisms, and biases—necessitated careful consideration, drawing on content matter expertise and knowledge of curriculum and class context. Findings indicate that the effective use of GenAI to assist simulation design requires a robust integration of content knowledge, technological proficiency, and pedagogical strategies within the TPACK framework. The study contributes to emerging research on AI’s role in pedagogical design process, with implications for history education and beyond.

This study investigates alternative approaches for demonstrating historical understanding in elementary school history education, motivated by challenges to educational institutions posed by increased ChatGPT-related plagiarism. Focused on secondary education, an area with scant research, this study, through sociocultural and linguistic methods of analysis, contrasted human-generated historical narratives with those produced by ChatGPT. It was found that ChatGPT’s narratives, while stylistically superior, lacked emotional depth, highlighting a key differentiation from human storytelling. However, despite this differentiation, ChatGPT otherwise effectively mimicked typical discourse patterns of historical storytelling, suggesting that narrative-based writing assignments do not significantly reduce the likelihood of ChatGPT-assisted plagiarism. The study concludes by suggesting that rather than focusing on mitigating plagiarism, educational approaches to ChatGPT should seek to channel its potential for historical narratives into assistance with task design, delivery of content, and coaching student writing.

I denna presentation ges inblickar i en pågående undervisningsintervention som prövar vilka typer av historisk förståelse som görs möjliga med rollspel som undervisningsmetod. Rollspel som undervisningsmetod har vanligen förknippats med utveckling av historisk empati och perspektivtagande (Skolforskningsinstitutet, 2023), även om det också finns studier av hur rollspel kan utveckla resonemang om historiska händelsers orsaker och konsekvenser. Forsknings- och undervisningsintresset i den studie som här presenteras ligger på det senare, det vill säga i vilken mån rollspel kan möjliggöra intellektuell förståelse (historisk analys) snarare än mer emotionellt orienterade upplevelser av det historiska innehållet.I den studerade undervisningen, som genomförs i tre högstadieklasser, deltar eleverna i ett rollspel som simulerar den politiska händelseutveckling som föregick franska revolutionen. Eleverna arbetar i grupper, i roller som speglar olika faktorer så som ståndstillhörighet, rikedom och geografisk hemvist, med uppgift att påverka kungens (lärarens) beslut utifrån ett antal politiska händelser. Utformningen av rollspelet är avsedd att konkretisera samspelet mellan historiska aktörer och strukturer samt att synliggöra hur historiska orsaker och konsekvenser kan vara både närliggande och långsiktiga. De historiska händelserna har medvetet valts för att spegla såväl större historiska skeenden (såsom sjuårskriget 1756–1763) som enskilda händelser (t.ex. halsbandsprocessen 1785). Särskild vikt läggs i studien vid att undersöka de i spelet inbyggda reflektionstillfällena, detta då innehållet i sådana ”debriefing sessions” inte undersökts i någon högre utsträckning, trots att deras betydelse för fördjupad historisk kunskap sedan tidigare påtalats i forskning. Rollspelet har planerats av den undervisande läraren och forskaren gemensamt och den genomförda undervisningen studeras av forskaren genom observationer, fältanteckningar samt ljud- och videodokumentation. Den data som genereras analyseras med utgångspunkt i teorier om historiska resonerande. Under presentationen återges 86preliminära observationer och resultat från studien, tillsammans med konkreta exempel från rollspelets utformning och genomförande. 

I artikeln beskrivs en på högstadiet genomförd insats för att stärka elevinytandet genom attlåta elever observera och reflektera över undervisningen, med fokus på positiva aspekter.Insatsen har varit ett led i arbetet med att stärka elevinytandet, vilket är ett angelägetområde för många skolor och inte minst för vår egen skola, som fått nedslag i Skolinspektionens granskning av detta område. Insatsen genomfördes i fyra faser som beskrivs iartikeln: probleminventeringsfasen, där elevernas synpunkter samlades in; observations- och reflektionsfasen, där elever gjorde positiva observationer av undervisningen; analysfasen, därmaterialet analyserades med hjälp av ett generativt AI-verktyg (ChatGPT); och spridningsfasen, där resultaten delades med skolans lärare. Elevernas observationer visade att tydligagenomgångar, individuell hjälp och anpassning, interaktivitet och engagemang, förberedelseoch repetition samt en positiv lärmiljö var viktiga faktorer för god undervisning. Elevernavärdesatte konkreta förklaringar, visuella hjälpmedel, personlig stöttning och varierad undervisning. Vi tycker att insatsen och greppet att aktivt involvera eleverna fungerade väl,men ser också utvecklingsmöjligheter, vilket diskuteras avslutningsvis i artikeln.

I denna artikel ges inblickar i ett litteraturdidaktiskt forskningsprojekt som syftar till att undersöka hur arbete med textuniversum kan främja elevers tolkande läsning av skönlitteratur. Textuniversum kan beskrivas som ett teoretiskt perspektiv på skönlitterära berättelser, som lyfter fram vad som sker när berättelsernas innehåll gestaltas i andra uttrycksformer än traditionell tryckt text, som exempelvis konst, musik eller video, så kallade re-presentationer. I artikeln undersöks tre delprojekt med textuniversumbaserad undervisningsdesign, där elever involverats i diskussioner om, och eget omskapande av, olika litterära verk (Kejsarn av Portugallien, Fröken Julie och Måsen). Utgångspunkten för projektet har varit en designbaserad forskningsansats, där lärare och forskare kollaborativt planerat, genomfört och analyserat undervisning med textuniversumbegreppet som teoretisk utgångspunkt. Delprojekten har genomförts i gymnasie- och vuxenutbildningskontext. Materialet består av inspelade elevsamtal som återger elevernas diskussioner om de olika verken och deras re-presentationer, liksom av elevernas egna gestaltningar i form av pjäsmanus. Studiens resultat tyder på att elevernas arbete med re-representationer på olika sätt möjliggjort nya tolkningar av verkens motiv, karaktärer och tematik. I artikeln diskuteras hur dessa förändrade tolkningar kan ses som en följd av det kreativa och kontrastiva lärande som de olika re-presentationerna, i samspel med elevernas egna erfarenheter och undervisningens innehåll, erbjuder.

Ungas erfarenheter av fiktion präglas alltmer av transmediering, i betydelsen att litterära element från det traditionella medieformatet, tryckt text, omskapas i andra medieformat (spel, filmer o.s.v.). Detta fenomen har i forskning begreppsliggjorts som textuniversum. I denna artikel diskuteras vilka typer av kompetenser som kan förknippas med textuniversumbaserad undervisning om skönlitteratur. Fyra dimensioner av kompetens ses som viktiga för textuniversumbaserad undervisning. Diskussionen utgår dels från tidigare forskning, dels från empiriska belägg hämtade från ett pågående forskningsprojekt i vilket nya former av läsning i skolan undersöks. Avslutningsvis i artikeln presenteras en didaktisk modell avsedd att hjälpa lärare i utformning av denna typ av undervisning.

Young children’s experiences of fiction are increasingly characterized by transmediation, meaning that literary elements from traditional media (printed text) are re produced in other formats (games, films, etc.). This phenomenon has been conceptualized in research as transmedial worlds, also referred to as text universes. This article discusses what type of competences can be associated with text-universe-based teaching of literature. In the article, a didactical model is presented, intended to assist teachers in planning and implementing text-universe-based instruction. Four dimensions of competence are highlighted in the model: interaction, tools, narrative, and core-text-knowledge dimensions. The model is informed both by previous research and by empirical evidence from an ongoing project that investigates new forms of reading in school.

I denna presentation beskrivs en pågående studie som undersöker elevers narrativa skrivande i historieämnet, i jämförelse med texter producerade med hjälp av ett AI-verktyg (ChatGPT). Med narrativt skrivande avses här den typ av historiskt kontextualiserade berättelser i första eller tredje persons berättarperspektiv, som kan användas för att levandegöra historiska fakta och främja perspektivtagande (Endacott, 2010). En tänkbar uppgift i skolsammanhang skulle kunna vara: ”Föreställ dig att du är reporter vid Västfronten 1917. Skriv en text där du rapporterar vad som händer”.

Att på detta sätt låta elever använda historiskt berättande som ett sätt att visa historisk kunskap och förståelse, är en metod som i historiedidaktisk forskning emellanåt mötts med skepsis, då kritiker pekat på risker med att elever fastnar i sin egen (begränsade) förståelse, vilket hindrar ett historiskt perspektivtagande (Lévesque & Clark, 2018). Detta kan vara en bidragande orsak till att elevers eget historieberättande ibland fått en undanskymd plats i historieundervisning och historiedidaktisk forskning.

I en tidigare studie (Kindenberg, under granskning) har jag undersökt elevers narrativa skrivande i ett arbetsområde på högstadiet, där eleverna ställdes inför uppgiften att beskriva historiska händelser under den europeiska kolonisationen av Nord- och Sydamerika (sent 1400-tal till 1600-tal) i berättande framställningsform. I studien (Kindenberg, under granskning) visas hur elever, trots de språkliga utmaningar som den relativt komplexa framställningsformen representerar, faktiskt kan åstadkomma även historisk analys genom narrativ.

Nyligen har förutsättning för skrivande i undervisnings- och bedömningssammanhang förändrats radikalt, genom ChatGPT:s (och andra liknande AI-verktygs) intåg (Farrokhnia m.fl., 2023). I en uppföljning av den nämnda studien (Kindenberg, under granskning) har jag undersökt vidare hur AI-genererade texter, skrivna ur ett historiskt förstapersonsperspektiv, ”lyckas” i fråga om historisk analys. Historisk analys har begreppsliggjorts med stöd i van Boxtels och van Dries (2018) beskrivning av historical reasoning. Preliminära resultat från det pågående analysarbetet indikerar att det fortfarande finns domäner av historical reasoning som AI-producerade texter inte uppvisar, men som återfinns i elevtexterna.

I studien presenteras exempel på jämförelser av elev- och AI-skrivna texter samt pekar på implikationer av studien vad gäller uppgiftskonstruktion i historieämnet, AI-verktygens påverkan på kunskapsbedömning samt det historiska berättandets möjlighet i undervisnings- och bedömningssammanhang; frågor som med fördel kan lyftas vidare i diskussion utifrån min presentation.

I denna artikel undersöks gymnasieelevers syn på vad dikttolkning innebär, före och efter en undervisningsintervention där eleverna själva författat och tolkat varandras dikter. Elevernas syn på tolkande läsning av dikter har analyserats ur ett dialogicitetsperspektiv på text och meningsskapande. Resultatet av analysen tyder på att eleverna förflyttat sig från en syn på författaren och dennes verk som objekt, till att se diktförfattaren som subjekt och dikttolkning som en akt där de som läsare går i dialog med författaren. I artikeln diskuteras på vilket sätt förändringen kan förstås i relation till interventionen och vilka implikationer resultaten kan ha för utformning av lyrikundervisning. Artikeln ger därmed ett bidrag till det lyrikdidaktiska fältet, i vilket det i stor utsträckning saknas empiriska studier om undervisning och elevers förhållande till läsning av poesi.