Under senare år har den New Public Management-orienterade förvaltningspolitik som under lång tid dominerat reformarbetet i svensk offentlig förvaltning kommit att kritiseras allt mer. Kritiken har föranlett den nuvarande röd-gröna regeringen att efterlysa nya styrmodeller ”som går bortom NPM”. Det har talats om en ”brytningstid”. Men trots att denna satsning har pågått sedan 2014 har alter­nativa idéer och synsätt till NPM haft svårt att göra sig gällande i praktiken. Pratet om nya styrformer och alternativa sätt att organisera förvaltningen har inte åtföljts av några beslut om konkreta åtgärder som tydligt bryter med NPM-paradigmet. I stället har det mesta förblivit vid det gamla, med ett fortsatt begränsat utrymmet för kritisk reflektion kring etablerade styrmodeller, djuplä­rande och nytänkande. Hur kommer det sig?

I detta kapitel diskuteras denna fråga utifrån ett historisk-institutionellt perspektiv. Med Sverige som fall argumenteras det för att den iakttagna trögheten, och oförmågan att tänka nytt, i hög grad kan förklaras av det sätt på vilket förvaltningspolitiken har or­ganiserats, där olika NPM-inriktade idéer både har sprungit fram ur och genererat olika organisatoriska arrangemang i form av särskilda myndigheter, enheter, funktioner, regleringar och språkbruk som fungerat som starka idébärare för NPM. De olika arrangemangen har understött både marknadiseringen och företagiseringen av staten.

Kapitlets huvudsakliga budskap är att NPM-idéerna är djupt inorganiserade i den svenska staten och att denna organisering ger de aktörer som arbetar med och förespråkar dessa idéer en stark maktposition. För att nya idéer om styrning och organisering ska kunna växa fram och genomföras på ett ändamålsenligt sätt krävs det en medveten och genomtänkt organisering från regeringens sida. 

När Alliansregeringen tog över regeringsmakten 2006 initierade den vad som har beskrivits som den största biståndspolitiska reformen någonsin. Reformen kom att kallas resultatagendan och innebar att biståndets resultat skulle placeras i centrum för svensk bistånds verksamhet. Tämligen snart uppstod det emeller tid konflikter mellan den politiska ledningen och förvaltningen, där förtroendet mellan de båda sjönk betänkligt.

I Sverige är det ovanligt att relationerna mellan en politisk ledning och dess underordnade förvaltning utvecklas på det sätt som det gjorde. Vad var det egentligen den politiska ledningen gjorde som föranledde de förändrade relationerna? Och vilka blev kon sekvenserna? Om dessa frågor handlar denna bok.

Boken är avsedd att användas inom universitet och högskolor, särskilt i kurser som diskuterar hur politiker i moderna demokratier styr, och kan styra, förvaltningen.

I maj 2015 publicerade Svenska Dagbladet den första artikeln i det som skulle utvecklas till en omfattande och kritisk granskning av det nya universitetssjukhuset i Solna. Lagom till att sjukhuset började ta fysisk form hade "världens bästa" kommit att bli "världens dyraste" i medierapporteringen om bygget. Det som var tänkt att bli ett toppmodernt universi-tetssjukhus som skulle ge sjukvård, forskning och utbildning i "världsklass" kom under projektets slutfas att i stället bli för-knippat med skandal och kris. Men samtidigt som "mediehändelsen" Nya Karolinska Solna (NKS) var kort och intensiv, har det som varit föremål för diskussion - projektets beslutsprocess - varit lång och invecklad. Det är en process som har pågått under femton års tid. Vi diskuterar här den betydelse som utsträckningen i tid har för det demokratiska samtalet kring beslut om megaprojekt som NKS. Vår analys av NKS visar att den långa tiden utgör en styrande faktor i sig genom vilken beslutsprocessen och dess förutsättningar formas. Det handlar om att lösningar kan låsas in på ett visionsstadium - då framtiden är på betryggande avstånd - det handlar om att beslut sker successivt och att bindningar skapas bakåt i tiden, och det handlar om att det gemensamma minnet tenderar att försvagas över tid. Vi menar att detta ställer särskilda krav på hur beslutsprocesserna organiseras för att kunna säkerställa att de lever upp till centrala offentligrättsliga värden om öppenhet, deltagande och saklighet.

Nya Karolinska Solna (NKS) har fått stor medial uppmärksamhet under senare år. Sjukhusbygget har pågått under lång tid, rymt en stor budget och berört många människor. Det har ömsom hyllats, ömsom ifrågasatts. I den här boken redovisas resultaten av ett treårigt forskningsprojekt som har undersökt beslutsprocesserna bakom NKS. Boken handlar om de idéer som har varit betydelsefulla i beslutsprocesserna, om de aktörer som har agerat i dessa processer och om hur processerna har organiserats och kontrollerats. Ambitionen med boken är att öka förståelsen för och kunskapen om den typ av komplexa beslutsprocesser som kännetecknar megaprojekt som NKS. Projektet har bedrivits vid Stockholms universitet i ett samarbete mellan Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor (Score) och Kulturgeografiska institutionen.