In the present study, four teachers’ views on grammar instruction for newly arrived adolescentsare explored through semi-structured interviews focusing on the subject Swedish as a secondlanguage, and the varied ways in which the teachers include grammar in their teaching. Thetopics that emerge through the interviews are extracted through ethnographic analysis, in whichthe researchers move from a bottom-up to a top-down approach where themes are continuouslyreorganised and reified in the light of previous research. The views of the teachers are thensummarised in four teacher profiles, using Ivanič’s (2004) discourses of writing in relation to theteaching of grammar. Results indicate that a central question for all teachers is the relationshipbetween explicit grammar instruction, on the one hand, and explicit and implicit knowledgeof grammar, on the other. Three of four teachers are hesitant about whether explicit grammarinstruction can lead to intuitive, automatized knowledge of grammar. In this way, the usefulnessof explicit grammar instruction for this group is questioned, in particular the type referred to as‘contextless grammar instruction’. The aim of grammar instruction then, whether it is implicitor explicit, is that the grammatical knowledge should be readily accessible to the pupils.

Gynnar explicit grammatikundervisning nyanlända elevers utveckling i svenska? Vad ska i så fall en sådan undervisning innehålla och hur ska den bedrivas? Ska sva-lärare över huvud taget ägna sig åt explicit grammatikundervisning när styrdokumenten, centralt innehåll och kunskapskrav har kommunikation som både utgångspunkt och mål? Detta är frågor som har väckt starka känslor och periodvis intensiv debatt bland forskare, lärarutbildare, lärare och i media. Svaren är dock inte enkla eller entydiga, och forskningen ger just nyanserade och diversifierade svar på frågorna (t.ex. Norris & Ortega 2000, Goo m.fl. 2015, Flyman Mattsson2017, Kellem & Halvorsen 2018). Denna studie syftar till att öka kunskapen om grammatikens plats i ämnet svenska som andraspråk. Mer specifikt är syftet att undersöka relationen mellan sva-lärares syn på språkförmåga, språkutveckling och grammatikundervisning och vad som händer i den faktiska undervisningen. Studien består således av två delar. En del fokuserar på sva-lärares syn på grammatiskt innehåll och betydelsen av grammatisk kunskap i undervisningen för nyanlända elever i gymnasieåldern. Den andra delen fokuserar på samma lärares klassrumspraktik. Materialet består av etnografisk dokumentation i form av 146 klassrumsobservationer i fyra klasser på två gymnasieskolor under läsåret 2018/2019, och etnografiska djupintervjuer (ca 240 minuters inspelningar) med fyra sva-lärare som undervisar i de aktuella klasserna. I föredraget presenterar vi resultaten av det etnografiska analysarbetet som bland annat visar att eleverna möter en hel del grammatik i sva-undervisningen, trots att lärarna spontant ger uttryck för att de inte alls behandlar grammatik. De grammatiska momenten måste dock ses i sitt specifika undervisningssammanhang för att kunna urskiljas. I de klassrumspraktiker som studerats ingår grammatiska moment i princip uteslutande i kontexter med skriv- eller läsutveckling som mål och utgår från elevernas eget skrivande eller från texter som används i sva-undervisningen eller andra ämnen.

I Sverige är nyanlända elever i gymnasieåldern en särskilt utsatt grupp. De behöver på kort tid lära sig svenska från grunden samtidigt som de ska tillgodogöra sig skolämnena på svenska. Utbildningen för denna elevgrupp har dessutom brister vad gäller likvärdighet, kvalitet och ändamålsenlighet. I kapitlet beskrivs projektet Intensivsvenska (2016–2020), ett exempel på social innovation inom utbildning, som ägnat sig åt dubbelriktad och långsiktig samverkan mellan aktörer i skolan och forskare. Arbetet har resulterat i en samproducerad utbildningsmodell, med lärare och rektorer som modellens huvudanvändare och elever som modellens slutanvändare. Denna sektorsöverskridande samverkan, som lett till att nya sociala praktiker etablerats i gränslandet mellan forskning och skolpraktik, är central både i social innovation i allmänhet och för att möta de aktuella utmaningarna i utbildningssystemet i synnerhet.

Också efter flera år i svensk skola finns kvardröjande brister i grundläggande läs- och skrivförmåga hos en del nyanlända elever i gymnasieåldern. Inlärningskurvan planar uteftersom de inte tillägnat sig en automatiserad förmåga till läsavkodning. Litterariseringsprocessen innefattar färdigheterna lyssna, skriva, läsa och tala på kodnivån. Särskilt automatiseringen av läsavkodning utgör ett tydligt utbildningsbehov för denna elevgrupp. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur testning av läs- och höravkodningsförmåga, automatisering och flytläsning kan profilera behovet av litterariseringsundervisning bland nyanlända elever. Materialet består av tre test. Test 1 är skriftligt och baserat på höravkodning av nonord, dvs. regelbundet stavade ord som dock inte finns i språket (Grossman & Riad 2020). Den huvudsakliga uppgiften är att identifiera fonologiska och ortografiska kontraster. Test 2 är ett individuellt muntligt test baserat på läsavkodning. Eleverna läser enskilda ord och nonord högt på tid (tempoläsning). Test 3 innebär individuell högläsning av en skriven text och innehåller därmed en kombination av läsavkodning och talkodning. Högläsningen tillför en kvalitativ dimension (läsflyt) till den renare avkodningen i de andra två testen (Gough &Tunmer 1986, Elbro 2004). Testen utgör förtest i en pågående interventionsstudie, som ska följas av mellantest och eftertest. Tio klasser med totalt ca 180 nyanlända elever i gymnasieåldern gjorde förtesten i september 2021. Preliminära resultat pekar på att Test 1 och 2 samspelar och att distinktionen mellan ord och nonord ger olika utslag, sannolikt beroende på ordförrådets storlek. Detta påvisar vikten av undervisning på kodnivån för dessa elever.

Projektet Samtidig samverkan mellan forskare och lärare syftar till att utveckla former och strategier för fördjupad samverkan mellan forskare och skollärare med målet att möta ett väldefinierat och konkret utbildningsbehov – i det här fallet litterarisering (läsavkodning på alfabetisk och ortografisk nivå) av nyanlända elever i gymnasieåldern. Projektet syftar också till att lägga grunden för en lösning på det identifierade utbildningsbehovet. Litterariseringsprocessen innefattar alla de fyra färdigheterna lyssna, skriva, läsa och tala på kodnivån. För denna elevgrupp innebär uppgiften att tillägna sig det svenska språkets ljudkategorier – kognitivt, perceptuellt och artikulatoriskt – och koppla dem till det svenska skriftsystemet och dess ortografiska kategorier. Det finns en koppling mellan elevernas behärskning av det svenska ljudsystemet och deras läsning som sällan tematiseras explicit i skolan eller lärarutbildningen, och det saknas utvecklade undervisningsmetoder för att uppnå tillräcklig automatisering av läsavkodningen. I föredraget fokuserar vi dels på hur den vetenskapliga kunskapen om språkets ljudstruktur och dess relation till skriftsystemet kan organiseras till en undervisningsmetod för litterarisering, dels på hur utvecklingen av lektionsmoment och arbetsmaterial kan ske som ett samtidigt samarbete mellan lärare och forskare. Materialet består av dokumentation (klassrumsobservationer, undervisningsmaterial, protokoll) av vår samverkansprocess och det utvecklingsarbete den har fört med sig. Vi presenterar också intryck från den första delen av en interventionsstudie där undervisningsmetoder och material utprövas. Elva månader in i det tvååriga samverkansprojektet visar preliminär analys 1) att en förutsättning för deltagande i undervisningsutveckling är att skolledning ger lärarna tid och resurser, både för konkret planering och för fortbildning där det behövs, 2) att det är ett relativt stort arbete för lärarna att skifta fokus från traditionell artikulationsundervisning respektive läsundervisning till litterariseringsundervisning, 3) att eleverna snabbt anammar både koncept och upplägg. Många visar tidigt en metaförståelse för varför litterariseringsundervisningen är viktig både för uttal och läsning.

Ordkunskap är självklar del av språkförmågan. För en person som ska lära sig ett nytt språk är inlärningen av ord på det nya språket en påtaglig aktivitet. Hur ordinlärning i och genom skolundervisningen kan planeras och genomföras är möjligen inte en lika självklar eller otvetydig sak, särskilt inte när det gäller äldre elever, som nyanlända elever i gymnasieåldern. I det här kapitlet utforskar vi frågor som rör dels pedagogisk arbetsorganisering för en långsiktig och hållbar planering i arbetslaget, dels didaktiska frågor som rör själva arbetet med ordinlärningen. Vi presenterar en vetenskapligt grundad och beprövad cyklisk arbetsmodell för ordundervisning och exempel ges på tillämpning av modellen. 

Traditional pronunciation instruction primarily involves articulation and listening comprehension. We argue that this is too narrow a view of what role pronunciation should play in the education of speakers of Swedish as a second language. Pronunciation should be directly concerned with the literarisation of learners, directed at the development of coding and decoding skills associated with all of reading, writing, listening and speaking. 

Diagnostic tests given within the development project Intensivsvenska (IntensiveSwedish) show that there are often lingering problems at the basic literacy level for second language learners (age 16–19), even after three years of courses in Swedish as a second language. This holds even when the students are literate in their first language. In fact, it is commonly the case that immigrants never acquire some of the phonological distinctions of the Swedish sound system and their attendant correspondences in the (alphabetic) orthographic system. Typical exponents of this are the distinctions between /y/ and /i/ or /ø/ and /e/ (both long and short), the distinction between long and short consonants (mata vs. matta, lada vs. ladda, etc.), and the connection to the sound referents of letters <å, ä, ö. u>. Decoding issues like these can be addressed by combining pronunciation training with literarisation training.

We hypothesise that the reasons why many students remain poor readers even after several years in the Swedish school system is that phonological distinctions are not acquired and that students are unsure of the relationship between phonology and orthography. If unaddressed, deficient decoding abilities may in turn hamper the development of sight reading, and more generally limit the amount of information that the students can absorb from reading, since much of the energy will be taken up by decoding efforts. A better balance between the broader view of pronunciation and reading for content may resolve problems caused by insufficient literarisation.