Denna nionde upplaga av Arbetsrätten. En översikt ger en koncentrerad och överskådlig redovisning av svensk arbetsrätt i dess aktuella läge i mitten av 2020-talet. EU:s arbetsrätt skildras här integrerad med gällande svensk rätt och samspelet mellan lagstiftning och avtalsreglering beskrivs och illustreras. Talrika hänvisningar ges till domstolspraxis och annat rättsligt material.

I en introduktion belyses bl.a. karakteristiska drag i svensk arbetsrätt i europeiskt perspektiv. I en allmän del behandlas främst arbetstagarbegreppet, fri rörlighet för arbetskraft och rättegången i arbetstvister. Ett kapitel om kollektiv arbetsrätt skildrar reglerna om bl.a. föreningsrätt och kollektivavtal samt arbetsstrid och fredsplikt. Frågorna om arbetstagarinflytande över företags- och arbetsledning behandlas som en särskild del av arbetsrätten. Det mest omfattande kapitlet ägnas anställningsförhållandets rätt och avser bl.a. tillkomsten av anställningsavtal, avtalsförpliktelser, löneskydd, sanktioner, anställningsskydd samt företagsöverlåtelse och andra partsskiften. Diskrimineringsrätten behandlas i en del för sig och i två avslutande kapitel redovisas arbetsmarknadsreglering samt arbetsmiljö och arbetstid.

Bland nyheterna i denna upplaga kan den nya regelstruktur som Arbetsmiljöverket beslutat nämnas. Därtill kommer att det meddelats en strid ström av vägledande domar med betydelse för arbetsmarknaden. Föregående upplagor har använts som kurslitteratur vid universitet och annan utbildning på olika nivåer. Boken bör kunna komma till nytta även för dem som i sin yrkesutövning har behov av att raskt orientera sig i det omfattande arbetsrättsliga materialet.

”Arbetsgivarens ensidiga beslutsfattande avgör om arbetstillståndets villkor uppfylls”, skriver Niklas Selberg och Erik Sjödin. De pekar på beroendeförhållande för arbetsmigranter gentemot arbetsgivaren för att få stanna i Sverige med anledning av den första domen med de nya reglerna.

Minimilönedirektivet tillsammans med EU-stadgan skapar en möjlighet för enskilda arbetstagare att kräva en tillräcklig minimilön av sina arbetsgivare, skriver Niklas Selberg och Erik Sjödin som påminner om att direktivets genomförandedatum nu har passerats och därmed gäller i Sverige. 

Ett spännande arbetsrättsår är till ända. Kommande bjuder på viktiga avgöranden om minimilöner och uthyrningslagen, skriver forskarna Niklas Selberg och Erik Sjödin.

Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen infriade sitt löfte om minimilönedirektivet. Men nu kan Sverige och Danmark dra undan mattan för andra länder genom att med domstolens hjälp ogiltigförklara det som skulle råda bot på fattigdomen i Europa. Det skriver Niklas Selberg och Erik Sjödin.  

När parterna gör olika bedömningar om EU-rätten på viss punkt och sedan gör kompromisser som inbegriper denna, då har alltså en av parterna betalat för något de redan hade, eller i varje fall borde ha haft. Det skriver Niklas Selberg och Erik Sjödin. 

Arbetskraftsinvandring till Sverige från tredjeland (länder utanför EU/EES) lyfts ofta fram som en avgörande faktor för att fylla kompetensluckor på arbetsmarknaden och främja ekonomisk tillväxt. Sedan millennieskiftet har Sveriges reglering av arbetskraftsinvandring av detta slag genomgått betydande förändringar. Det saknas för närvarande en grundlig genomgång av dessa förändringar. Vi vet också relativt lite om vilka arbetskraftsinvandrarna från tredjeland är, var de jobbar och hur mycket de tjänar. Syftet med denna rapport är att fylla delar av dessa kunskapsluckor. Rapporten visar på ett skifte i hur arbetskraftsinvandring regleras. 2008 års reform avskaffade den administrativa arbetsmarknadsprövningen – en statlig kontroll om det fanns behov av viss arbetskraft – till förmån för ett system där arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft blev avgörande för möjligheten att komma till Sverige. Det innebär att efter 2008 års reform regleras arbetskraftsinvandringen i större utsträckning genom lag. Innan reformen bestod regleringen av arbetskraftsinvandringen främst av riktlinjer från dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Utifrån registerdata visar rapporten att många av arbetskraftsinvandrarna från tredjeland (som folkbokfördes i Sverige) hade höga förvärvsinkomster, betydligt högre än de i kärnarbetskraften. Majoriteten av arbetskraftsinvandrarna var verksamma i storstadslänen, särskilt Stockholms län. Sysselsättning inom branscherna ”företagstjänster” och ”hotell- och restaurangverksamhet” var särskilt vanligt efter 2008 års reform. En relativt stor grupp saknade dock förvärvsinkomster och tycks inte ha uppfyllt försörjningskravet som deras arbetstillstånd vilade på. Hur denna grupp försörjde sig har inte gått att klarlägga.