Sammanfattning av bidrag:

Syftet med studien var att synliggöra speciallärarstudenters erfarenheter av bedömningsarbete ianpassad grundskola och anpassad gymnasieskola (innan 2 juli 2023 grundsärskolan respektivegymnasiesärskolan). Läroplanerna för dessa skolformer genomgick under 2010-talet betydandeförändringar särskilt gällande kunskapsutvecklande undervisningsuppdrag och bedömningsarbete(Berthén, 2009). Bedömningsarbetet i skolformerna var tämligen outforskat vilket innebar utmaningar ispeciallärarutbildningens specialisering mot intellektuell funktionsnedsättning (innan 2023 specialiseringmot ”utvecklingsstörning”). Tillgänglig litteratur om bedömning hade endast ett generellt fokus påbedömning av elevers kunnande och kunskapsutveckling, och handlade inte specifikt om bedömning avkunskapsutveckling hos elever med intellektuell funktionsnedsättning, det vill säga fokus för deanpassade skolformernas bedömningsarbete. Studenterna, i huvudsak verksamma lärare i dessaskolformer, gav uttryck för att litteraturen inte i tillräcklig grad rörde deras undervisningspraktik.Mot denna bakgrund prövades därför ett upplägg som baserades på studenternas yrkeskunnande ochtysta kunskaper (jmf. Persson m.fl., 2023). Tillsammans med studenterna genomfördes under 2017,2018 och 2021 en studie inspirerad av praktiknära forskning där erfarenhetsbaserad kunskap ses somvärdefullt bidrag till aktuellt kunskapsområde. I studien prövades Collective Remembering (CR) sommetodologiskt redskap med syftet att studenternas yrkeserfarenheter skulle tas i bruk i kursensbehandling av grundsärskolans och gymnasiesärskolans bedömningspraktiker.CR beskrivs kortfattat som en form av gruppintervju där varje deltagare bidrar med sina minnen ochupplevelser i relation till en eller flera specifika frågeställningar (Berthén & Andersson, 2019; Konkola,2000; Wertsch, 2009). I studien användes tre frågeställningar för att på ett övergripande plan synliggörahur bedömningsfrågor hanterats över tid i studenternas respektive verksamheter samt en frågeställningrelaterad till CR-som redskap. Grupperna bestod av mellan 12 och 15 studenter. Gruppintervjuernainleddes genom att varje deltagare angav vilket år hen började arbeta i särskolan och en ”tidslinje” drogsupp på whiteboarden. Tidslinjen visualiserade den kronologiska ordning enligt vilken deltagarna anställtsi särskolan och användes som redskap för talordningen. Sammantaget omfattade studien “startår”mellan 1996 och 2021. En fråga i taget behandlades och den som började arbeta i särskolan tidigastbörjade berätta, därefter följde övriga i tidsordning. Talutrymmet begränsades till korta berättelser somfokuserade på lokala förhållanden gällande bedömning och bedömningsredskap i särskolansundervisning. Resultatet i den här studien baseras på drygt hundra studenters upplevelse av CR sommetod för synliggörande av erfarenheter. Studenternas upplevelser tematiserades under tre tentativateman: CR motor för aktiv reflektion, CR möjliggör och utmanar igenkänning, CR” och CR synliggör det“som sitter i väggarna och osäkrar det för givet tagna.

Syftet med studien var att synliggöra speciallärarstudenters erfarenheter av bedömningsarbete i särskolans skolformer (efter 2 juli 2023 anpassad grundskola och anpassad gymnasieskola). Under 2010-talet förändrades skolformernas kunskapsutvecklande uppdrag och bedömningsarbete. Särskolans bedömningsarbete var outforskat vilket innebar utmaningar både för studenterna, i huvudsak verksamma i särskolan, och lärarna i speciallärarutbildningens specialisering mot intellektuell funktionsnedsättning. Tillgänglig kurslitteratur fokuserade kunskapsbedömning i allmänhet inte specifikt särskolans. Studenterna tog avstånd från kurslitteraturen som de ansåg vara inaktuell för särskolan, samtidigt som de uttryckte att bedömning ständigt pågick men som fokuserade andra aspekter än elevernas kunskapsutveckling. Studenterna visade stort intresse för kursdeltagarnas och kollegornas erfarenheter av särskolans bedömningsarbete.Mot bakgrund av ovanstående prövade vi ett upplägg, grundat i erfarenhetsbaserad kunskap, där studenternas yrkeskunnande och tysta kunskaper tas i bruk. Under 2017, 2018 och 2021 prövade vi tillsammans med studenterna ett kursupplägg med redskapet Collective Remembering, CR. Studenternas erfarenheter som särskollärare varierade med mellan ett och tjugo år. CR kan kort beskrivas som en form av gruppintervju där varje deltagare bidrar med sina minnen och upplevelser i relation till specifika frågeställningar, i vår kurs relaterade till bedömning som kunskapsområde. Studenterna använde sedan CR i sina verksamhetsförlagda fältstudier, för att synliggöra kollegors erfarenheter. Studenterna gav uttryck för att de genom CR utvecklade ett fördjupat kunnande om särskolans bedömningsarbete, både historiskt och nutida, och att de kunde utmana det “som sitter i väggarna” i sina särskoleverksamheter. Vi lärare noterade betydelsen av att ta i bruk studenters erfarenhet, att studenternas engagemang och intresse för kunskapsområdet bedömning ökade, att CR var en funktionell metod att synliggöra deras erfarenheter och kunnande och att metoden möjliggjorde för oss lärare att kunna osäkra studenternas för-givet-tagna föreställningar om bedömning. Diskussionsfrågor: Vad krävs för ett kvalificerat användande av CR i undervisning för yrkeserfarna studenter? För vilka syften kan studenter ha användning av CR?  

Bedömning av kunskapsutveckling har länge varit lågprioriterat i grund- och gymnasiesärskolan. Enkla uppgifter med ett minimum av variation har tenderat att fragmentarisera undervisningen och lett till en förenklad bedömningspraktik. Nuvarande läroplaner innebär krav på mer komplexa bedömningspraktiker - dock saknas fördjupade uppföljningsstudier. Tillsammans med studenter verksamma i grund- och gymnasiesärskolan genomfördes vårterminen 2017 en studie inom speciallärarutbildningen, specialisering mot utvecklingsstörning, för att undersöka förändringar över tid i grund- och gymnasiesärskolans bedömningspraktiker. Studien inspirerades av tidigare arbeten med gruppsamtal inom ramen för Collective remembering (Konkola, 2000; Berthén, 2007; Berglund & Lindberg, 2015). Samtalen genomfördes med studenterna under ledning av två lärare/forskare. En tidslinje, som visualiserade den kronologiska ordning i vilken deltagarna anställts i särskolan, användes som redskap för att organisera samtalet där korta berättelser fokuserade lokala förhållanden gällande bedömning och bedömningsredskap i särskolans undervisning. Studenterna genomförde därefter gruppsamtal på motsvarande sätt med kollegor på sina arbetsplatser. Analysarbetet genomfördes gemensamt utifrån en verksamhetsteoretisk ansats och innehållet organiserades kronologiskt. Lärdomar av projektet:- studenterna kunde urskilja tydliga spår av kvarvarande traditioner och även skönja förändringar som skett i samband med läroplansreformerna.- studenterna uttryckte att genomförandet av Collective remembering med kollegor erbjöd ett redskap att tillsammans utforska den egna praktiken och tydliggjorde behovet av kollegialt utvecklingsarbete.

Within the Swedish special school for children with intellectual disability (ID) issues concerning the improvement and formative assessment of knowledge appropriation are largely unexplored. The teaching practice has generally been organized by means of simple, repetitive tasks with a minimum of variation and a tempo that tends to inhibit, fragmentize and simplify the whole. Thereby contemplated knowledge remains inaccessible and to a simpler assessment practice. However, new demands from the government make teachers face requirements to create more complex assessment practices. This presentation is based upon data from seven case studies focusing teachers experiences from teaching and assessing literacy. The case studies were designed as research-circles, focus groups interviews, or as research and development projects. 120 teachers from different special schools together with researchers were involved. Theoretically, the projects are framed within the Cultural-Historical Activity Theory and focus on two main issues: What is the object of teachers´ assessment work concerning literacy? How do teachers handle a changed teaching assignment – from a simpler to a more complex practice? Results indicate that teachers seem to be hindered by their taken-for-granted assumptions about assessing, i.e. to shift perspective from focusing on what simply could be assessed to what would be worth assessing.  By challenging these assumptions, potential changes in assessment practices could be discussed.