Denna bok handlar om den skadelidandes direktkravsrätt mot en ansvarsförsäkringsgivare enligt försäkringsavtalslagen. Här behandlas bland annat vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att den skadelidande ska ha en direktkravsrätt, samt de invändningar som försäkringsgivaren kan göra gällande mot den skadelidande. När, exempelvis, preskriberas den skadelidandes direktkravsrätt? Drabbas den skadelidande av att den försäkrade handlat grovt vårdslöst? Och vad gäller om flera skadelidande konkurrerar om försäkringsersättningen? Boken är en ny, komprimerad och uppdaterad version av doktorsavhandlingen med samma titel från 2006. Den innehåller ett nyskrivet avsnitt med forum- och lagvalsfrågor. 

Att människor kan försäkra sig mot olika typer av risker är en grundläggande förutsättning för att hushåll, individer och företag ska kunna leva och verka under ekonomiskt stabila förhållanden. I artikeln anaylseras ett avgörande från Högsta domstolen där avtalsparterna har avtalat bort försäkringsgivarens skyldighet att på försäkringstagarens begäran förnya försäkringen. 

Transparency is a cornerstone of the Solvency II Directive. This goal is primarily reached through the undertakings’ reporting requirements. The notion of transparency is not in the same way a cornerstone in the Insurance Distribution Directive. However, in practice, transparency of insurance distribution is a consumer protection problem. The Swedish Financial Supervisory Authority has for many years addressed several transparency-related problems in supervisory reports and through supervisory activities. This chapter aims at providing a comprehensive overview of the rules and regulations ensuring transparency in Swedish insurance law, as well as the supervisory authority’s approach towards transparency.

Professor Jessika van der Sluijs fortsätter här sin artikelserie rörande de s.k. Connecta-målen. Bakgrunden till dessa mål är ett bedrägeri där en försäkringsförmedlare uppmanat ett stort antal privatpersoner att investera i finansiella instrument för att sedan själv tillgodogöra sig inveseringsbeloppen. När kunderna vände sig till förmedlarens ansvarsförsäkringsgivare möttes de av invändningen att försäkringen endast täckte verksamhet enligt lagen om försäkringsförmedling, vilket det inte ansågs ha varit fråga om i det aktuella fallet. Högsta domstolen har i avgörandet NJA 2019 s. 638 II tagit ställning till om utförande av förberedande arbete inför ingåendet av ett försäkringsavtal omfattas av begreppet försäkringsförmedling, även om försäkringsförmedlaren inte haft för avsikt att ingå ett verkligt försäkringsavtal.[Not 1] I avgörandet aktualiseras även frågor om den skadelidandes direktkravsrätt samt om avtalstolkningsprinciper.