This paper address how the collective decision-making process in multi-owned property associations can affect and limit disabled residents right to live an independent life and discusses alternative legal solutions to this problem. It examines whether, and if so how, placing more emphasis on property law and its fundamental function in society can provide an equally strong protection of disabled residents accessibility rights as does the application of discrimination law. This research builds on and contributes to legal doctrinal and theoretical research on negative external societal effects of the democratic governance model of multi-owned properties in general, and, in particular, of decisions and restrictions regarding permission to install ramps or keep assistance dogs. The main argument is that if property law is used as a tool to steer and adjust societal normative expectations from a right to control to a duty to respect, this normative change would reduce the need for using external legislative solutions, such as applying discrimination laws, to achieve important societal objectives. Moreover, this approach could also reduce the need for future legislation addressing other societal challenges, such as the right to install electric vehicle chargers in common parking areas. These right-to-charge issues, which are currently being tackled through new EU-directives, reflect similar tensions between individual needs and collective governance. A property law-based solution that fosters fairness and flexibility in decision-making could pre-emptively address these types of issues, making it easier for associations to accommodate both current and future societal demands without the need for additional layers of regulation.

This contribution explores the challenge that Sweden is facing and analyses the possibility of the State, under current institutional and legal frameworks, to impose obligations for real property owners to climate-proof existing buildings. The purpose is to describe the Swedish national policy approach and legal framework, and to discuss the extent to which the rules can be considered sufficient to reach both Sweden’s and the EU’s goals regarding energy efficiency of buildings. The contribution focuses on whether and to what extent the State has the authority to impose positive obligations to, for instance, install solar panels, change heating systems or improve energy efficiency through additional insulation.

When incentives fail to encourage enough owners to make their buildings climate-proof, the State has to impose obligations to retrofit buildings if climate targets are to be reached. This contribution examines whether the State can employ obligations based upon agreement with third-party effect, to enforce higher energy-efficiency standards for buildings and an improved energy mix. It presents and compares the responses to two cases from eleven European jurisdictions. It shows that the majority of examined jurisdictions will allow for the State to impose positive obligations with third-party effect through a burden registered in favour of the State or a property right for the buyer. Only Dutch law would be likely to invalidate the obligation because the obligation circumvents public-law safeguards. A minority of the examined jurisdictions would not allow for a burden with positive obligations as its main content.

Denna studie undersöker möjligheten att utveckla bogemenskaper till en ekonomiskt mer åtkomlig och socialt inkluderande boendeform för en bredare del av befolkningen i Sverige. Syftet är att bidra med ökad kunskap om hur de svenska förutsättningarna för att fler ska kunna bo i socialt hållbara bogemenskaper kan förbättras. Studien baseras på en systematisk litteraturöversikt och fokuserar på tre teman: potentiella initiativtagare, samarbetsaktörer och juridiska förutsättningar. Studien redovisas i denna rapport. Rapporten inleds med en redogörelse av bogemenskapers utveckling över tid i Sverige. Därefter ges en sammanställning av vilka hinder och potentiella lösningar för att utveckla boendeformen till en mer socialt och ekonomiskt hållbar boendeform som diskuterats i svenska rapporter, utredningar och forskningsprojekt. Utifrån den lösnings- och problembild som identifierats genom den svenska sammanställningen analyseras sedan frågorna utifrån hur de behandlats i europeisk samhällsvetenskaplig forskning, samt rättsvetenskaplig forskning i andra västerländska rättsordningar.

Att utveckla bogemenskaper är ett komplext och tidskrävande samarbete mellande framtida boende och mellan bogemenskapen och externa parter, till exempelkommunen, finansiella institutioner och andra bostadsaktörer. Att äga och förvaltafastigheter gemensamt passar inte helt in i de vanliga fastighetssystemen.Balansen i rättigheter och skyldigheter mellan boende och externa aktörer kanvariera. Komplexiteten och behovet av både finansiellt och socialt kapital kan ledatill att bostadsformen blir en möjlighet för ett fåtal som i regel redan har tillgångtill bostadsmarknaden. Den här studien fokuserar på frågorna: Skulle det kunna blien lösning för fler? Vad behövs i så fall? 

Genom Högsta domstolens dom i Den svårtolkade uppsägningen har innebörden av 12 kap. 58 a § JB som behandlar hyresgästens uppsägning för villkorsändring givits en delvis ny tolkning och innebörd. I litteraturen och praxis har hittills antagits att kraven på hyresgästens uppsägning ska vara att de uppnår kraven för att ett bindande anbud ska anses föreligga. Efter Högsta domstolensdom ska kravet inte antas vara så pass högt ställt. Avsikten med domen får antas ha varit att bereda klarhet i frågan om graden av precision, det är åtminstone vad Högsta domstolen själv anför. Huruvida Högsta domstolen lyckats med denna föresats är dock tveksamt. Det Högsta domstolen har förmedlat klart är att kraven på precision och tydlighet vid uppsägning för villkorsändring är lägre ställt för hyresgäster än för hyresvärdar. Genom domen har det dock skapats nya oklarheter som framtida praxis förhoppningsvis kan bringa klarhet i. I artikeln redogörs för bakgrund och målets avgörande itingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen. Därefter diskuteras hur domen och framförallt domskälen kan tolkas och förstås. Avslutningsvis ges några kommentarer om vad prejudikatets räckvidd kan antas vara.

Artikeln tar sin utgångspunkt i en dom av Mark- och miljööverdomstolen (Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 2019-01-10, mål nr F 10572-17 ochF 10573-17) som bland annat prövar frågan om lämpligheten i att bevilja ledningsrätt för befintliga basradiostationer för elektronisk kommunikation i och på ett antal byggnader i Luleå kommun. Den huvudsakliga frågan i målet är om ett telekombolag som redan har befintliga basradiostationer i och på sju byggnader, ska beviljas tvångsvisa upplåtelser av ledningsrätt för det fortsatta nyttjandet av basradiostationerna.

Högsta domstolen lämnade den 26 augusti 2019 partiellt prövningstillstånd avseende frågan om ledningsrätt för de befintliga basradiostationerna i och på byggnader i ska upplåtas. Denna artikel ägnas åt en fråga i fallet som Högsta domstolen inte ska pröva: frågan om hur intrångsersättning för upplåtelse av ledningsrätt i och på befintliga byggnader ska beräknas. Syftet med artikeln är att genom jämförelse med en dom från The Upper Tribunal (Lands Chamber), avseende ersättning för upplåtelse av Code right enligt the Electronic Communications Code, kritiskt granska den värdering som gjorts i Ledningsrättsmålet. I artikeln undersöks huruvida The Upper Tribunals utgångspunkter för beräkning av skada kan anses leda till en mer korrekt värdering av ledningsrättsupplåtelser i och på byggnader, samt diskuteras i vilken utsträckning de kan tillämpas vid beräkning av intrångsersättning enligt Ledningsrättslagen.

I artikeln diskuteras de rättsliga oklarheter som följer av användning av bostadsrättslägenheter för tillfälliga upplåtelser utifrån ett fastighetsrättsligt markanvändningsperspektiv. Utgångspunkten för diskussionen är den snabbt växande användningen av online-plattformar för korttidsuthyrning av bostäder, som till exempel Airbnb, som har skapat en ny marknad och en fundamental ändring av möjligheterna att hyra ut bostäder till turister och affärsresande. Artikeln innehåller en övergripande introduktion till home sharing-marknaden och några exempel på hur myndigheter i städer som till exempel Barcelona och London har reglerat korttidsuthyrning. Därefter diskuteras huruvida korttidsuthyrning av bostadsrättslägenheter kan medföra att byggnadens användning avviker från tillåten användning enligt detaljplan eller bygglov samt möjliga förvaltningsrättsliga och ekonomiska konsekvenser som kan följa av omfattande korttidsuthyrning. Avslutningsvis diskuteras kommunernas betydelse för hur delningsekonomin kan komma att påverka städer och bostadsmarknaden i landet framöver.