Den här artikeln handlar om en fallstudie gjord i en flerspråkig svensk grundskola. Eleverna i årskurs fem ska lära sig skriva fängslande texter, och vi följer ett förlopp där två lärare planerar och genomför undervisning. Syftet med studien är att undersöka undervisning där skönlitterära texter används som utgångspunkt för elevernas skrivande, samt diskutera den skönlitterära textens potential i litteracitetsarbete med elever. Våra forskningsfrågor handlar om vilka aspekter av undervisningen som hamnar i förgrund respektive bakgrund i lärarnas planering och i den genomförda undervisningen. Vi frågar också vilka spår av undervisningen som syns i de texter eleverna avslutningsvis skriver. I den teoretiska bakgrunden lyfter vi bland annat didaktisk och skrivpedagogisk teori samt teorier om undervisning som gynnar elevers litteracitetsutveckling. Materialet består av videofilmer, fältanteckningar, modelltexter och elevproducerade texter. Lärarnas planering analyseras med avseende på vilka didaktiska överväganden de gör. I den genomförda undervisningen identifierar vi sju skrifthändelser. De tre spökhistorier som utgör modelltexter, liksom de elevproducerade texterna, analyseras enligt en litterär analysmodell, med avseende på bland annat motiv och genremarkörer. Resultatet visar att lärarnas bedömning av elevernas språkliga förmåga leder till att deras förväntningar på eleverna är låga, vilket påverkar valet av modelltexter, men även lektionens skrifthändelser. Vår slutsats är att elevernas engagemang under lektionerna och deras texter tyder på att högre förväntningar i form av litterärt mer avancerade texter, samt starkare inramning och stöttning, hade utmanat dem till ännu starkare prestationer.