During the Garden Lupine’s two centuries of presence in Sweden, its apprehension has been marked by cultural reconfigurations–from an appreciated garden plant, through being a token for Swedish midsummer to being deemed an invasive alien species and ecological threat. With the purpose of deepening the understanding of how environmental management works as a nexus of nature and culture, this article analyzes ‘The Great Lupine Combat Day’, to show how the lifecycle of plants and culturally imbued actions and preferences interact. By employing ethnographic methods and qualitative source material to enable a cultural analysis of the traditionalization of eradicating invasive species, the article shows how this annual event ties together an established annual calendar, the life cycle and visuality of plants, biodiversity crises, an idealized aesthetics feature of Swedish nature, and eradication practices. In essence, the management of the Garden Lupine serves as a reminder of how nature is always culture.

This chapter investigates representations of climate change at public aquariums, focussing on the Oceanário de Lisboa’s effort to inform visitors about nature and to encourage more environmentally friendly behaviours. This is analysed using Labov and Waletzky’s theory of narratives of personal experiences and Bakhtin’s chronotope concept. The study presents two primary chronotopes: the habitat, which conveys a cyclical time, emphasising stability and continuity; and a second, globally anchored chronotope, characterised by environmental threats and human alterations of the oceans. Together, they form an environmental chronotope, representative for public aquariums, characterised by the interplay between habitat/balance and environmental threat/unbalance.

I vår samtid av oroande rapporter om klimatförändringar och hotad biologisk mångfald, är det många som är engagerade i frågor om naturen och miljön. Till dagens miljöproblem räknas de invasiva främmande arter, som av Nationalencyklopedin definieras som ”icke ursprunglig art vilken påverkar det ekosystem som arten koloniserar”. I den här artikeln visar vi hur engagemangen i vad som betecknas som invasiva främmande arter bidrar till uppfattningar om den svenska naturen och till vissa givna förhållningssätt i naturfrågor. Det handlar då inte bara om idéer om en svensk natur, utan mer konkret om hur arbetet med att bevara en svensk natur i praktiken rymmer utrotningen av enskilda arter som signalkräftor, blomsterlupiner och spanska skogssniglar (också kända som mördarsniglar). Här utgör politiska strävanden, lagstiftning och regleringsarbete villkorligheter som bidrar till affektiva gemenskaper där de invasiva arterna ses som ett självklart problem. Samtidigt finns här motrörelser och i arbetet med de främmande invasiva arterna uppstår också konfliktytor. Hantering av främmande invasiva arter, tidigare en fråga för specialister, engagerar idag allmänhet och föreningsliv. Nya vanor och kulturella mönster etablerats när myndighetsarbete, nyhetsrapportering, föreningsverksamhet och individuella initiativ samspelar. Det är ett sammanhang i rörelse, där arters förändrade status också etablerat sociala positioner och svårrubbliga sanningar.

This article investigates the promotion of environmental awareness in a staged rainforest at a science centre in Sweden. The organizers worked with the agenda to change people’s everyday behaviour and consumer routines and especially targeted the use of palm oil. This mundane way of approaching environmental issues is defined by the author as banal sustainability. The exhibited forest was employed for guided walks, stressing the domestication of the environmental challenges into issues of people’s everyday life practices. The promotion of an awareness rested on the bodily experience of moving in the staged rainforest, emphazising astonishment, adventure, and empathy. It worked as an attachment site, connecting insight to action. As such, it was practice-oriented, simplifying, and empowering.