Följande text utgör en analys av Edgar Degas målning Interiör från 1868–69. Det är en av konsthistoriens gåtfulla bilder, vars motiv har varit och förblivit omdiskuterat. Bilden skildrar någonting sorgligt eller hotfullt i vad som verkar vara en hemmiljö. Olika tolkningsförsök har gjorts där motivet sägs ha utgått från litterära källor eller visuella förlagor. Sådana tolkningar missar dock en viktig aspekt: motivets uppenbara ambivalens. Trots sitt realistiska bildspråk gäckar bilden varje försök till uttolkning och lockar betraktaren att försöka komma fram till en lösning genom ständigt nya omtolkningar. Det går att iaktta olika spår i bilden – föremål, förhållandet mellan de båda gestalterna, ljuset, perspektivet – som förmedlar och förstärker detta intryck. Men den fråga som lyfts fram i denna analys är inte enbart vad bilden betyder utan även hur den betyder. För att försöka förstå detta intrikata spel mellan bild och betraktare, utgår analysen från den kommunikativa situationen där tecknet kommit i bruk och de omständigheter som ger tecknet dess innebörd(er), samt den kod som reglerar tecknets möjliga betydelser. Degas målning tycks laborera med just detta, med konventioner och förväntningar, för att skapa ett visuellt drama där betraktaren aktiva roll blir en central del av verkets betydelse.

Det här är en inledning av boken som handlar om ett begrepp som förekommer överallt i olika sammanhang, men som också är ett av de vanligaste specialiserade begreppen inom humanistisk forskning: kontext.

Betydelsen och bruket av detta begrepp skiftar mellan olika vetenskaper – och ibland inom en och samma vetenskap – vilket gör en strikt teknisk definition omöjlig. Vad de olika bidragen i denna antologi försöker göra är istället att uppmärksamma och visa på hur begreppet kan användas i vetenskapliga tolkningar.

Kapitlet analyserar Leonardo da Vincis Nattvarden från 1495-98 utifrån dess ursprungliga funktion i klosteranläggningen St. Maria delle Grazie i Milano. Analysen tar sin utgångspunkt i fyra aspekter: uppdraget, platsen, motivet och utförandet. Här konstateras att bilden har en tydlig koppling till rummet, ett refektorium, både vad gäller dess uppbyggnad och betydelse. Även om Leonardos målning ansluter till en tydlig bildkonvention, gör den också vissa tydliga avsteg från denna. Detta tolkas som en tydlig strävan från konstnären att skapa ett än tätare samband mellan bildens innehåll och dess funktion i munkarnas dagliga liv, än vad tidigare nattvardsskildringar lyckats göra.

Anyone who studies the history of modern art—in art museums, in the classroom, in art historical handbooks or specialist surveys—will soon be aware of a certain recurrent pattern governing the selection of objects and forming a certain type of narrative where the history of modern art is presented as a variety of different -isms that dissolve into each other in the coherent sequence that constitutes the history of modern art as modernism.