I samband med att städer expanderar och befolkningen växer skapas en konflikt mellan det ökade behovet av bostäder samt bevarandet av grönytor. Vid förtätning tas ofta grönytor i anspråk, vilket således ger upphov till en minskad tillgång till grönområden. Den ökade befolkningen ger upphov till ett ökat besökstryck på grönytor vilket genererar ett högre slitage som har en negativ effekt på grönytans kvalitet. Två aktuella fall av förtätning på grönytor sker i Skarpnäcks stadsdelsområde, där det planeras bostäder på Nytorps gärde och i Skärgårdsskogen. Denna uppsats syftar till att analysera och jämföra effekterna av förtätningens påverkan på grönytor samt att utforska vilka strategier Stockholms stad arbetar med för att bevara och utveckla dessa ytor. Studien antar en kvalitativ metod och analysen bygger på intervjuer och innehållsanalys av dokument såsom planeringsöversikter utifrån studiens teoretiska begreppsapparat nåbarhet, kvalitet och tillgång. Resultaten visar att Stockholms stad till stor del förbiser de positiva effekterna med grönytor, och i stället ser dessa som en resurs för markexploatering, vilket ur ett långsiktigt perspektiv är problematisk då det kan leda till brist på grönytor i framtiden. Därav bör långsiktiga effekter vägas in i besluten för att skapa en attraktiv stad. De tydligaste effekterna av förtätningen är en kvalitetsförsämring och minskad tillgång till grönytor. Det synliggjordes att Stockholms stad inte arbetar med strikta riktlinjer vid bevarandet av grönområden, vilket innebär att sådana krävs för att hantera denna konflikt. Syftet med uppsatsen är att framhäva konflikten och betona vikten av grönytor som en integrerad del av hållbar samhällsplanering, som därför bör främjas vid planering.