Den här uppsatsen tar sin utgångspunkt i de risker som finns i revisionsprocessen. En revisor kan inte granska alla transaktioner ett företag gjort, det faller på sin egen orimlighet. Därför har man utvecklat olika tekniker för att göra olika urval för att sedan kunna uttala sig om redovisningen i sin helhet. I modern tid har detta urval bestått av en riskanalys, man har helt enkelt analyserat var i redovisningen som de största felen kan tänkas finnas och sedan har man styrt revisionen därefter. Från officiellt håll (d v s i olika standars) har man valt att se revisionsrisken som en funktion av den inneboende risken, kontrollrisken och upptäcktsrisken. Frågan är bara hur man gör denna riskanalys och vilka problem som kan tänkas finnas. Om detta finns det väldigt lite skrivet om i Sverige. Det finns många olika teorier om vad som styr riskbedömningsprocessen. Nästan alla teorier pekar på en sak: förhållandet mellan revisionens grad av säkerhet och dess kostnad. Hur kan man minimera kostnaden med bibehållen säkerhet? Denna forskning är dock internationell: det finns knappt någon revisionsforskning i Sverige att tala om. Frågan som vi ställer oss då är, hur går riskbedömningen till i Sverige? Av detta har vi valt ett konstruktivt syfte, att skapa en referensram för hur en riskbedömning kan gå till. Vi föreslår en referensram för riskanalys som innehåller kritiska frågor om väsentlighet, strukturella kontra omdömesbaserade synsätt, kvalitativa kontra kvantitativa överföringar av riskanalysen i väsentlighetsbelopp, revisionens mervärde, kostnaden i förhållande till säkerheten samt en diskussion om termerna i den officiella standards som finns.