I många organisationer i det civila samhället finns det starka inslag av en oreflekterad, banal nationalism, utan att vare sig de historiska rötterna eller organisationens grundläggande uppdrag explicit bär på ett sådant perspektiv. Kopplingen till nationen framträder tydligt och det är lätt att konstruktionen av ett ”vi” (svenskarna) och ett ”de” (icke-svenskarna) slår igenom i såväl diskurs som verksamhet. Med dessa analytiska glasögon, och empiri från intervjuer på lokal nivå (två socialdemokratiska arbetarkommuner) respektive Europa-nivå (fackliga paraplyorganisationer), mejslas i kapitlet gränserna fram för vad man inom den socialdemokratiska arbetarrörelsen anser vara politiskt möjligt när det gäller det transnationella engagemanget.