Uppsatsen har undersökt planerarens roll i implementeringen av barnperspektivet i den kommunala samhällsplaneringsverksamheten. Intervjuer med planerare från olika kommuner utförs för att utforska hur planeraren jobbar med barnperspektivet och på så sätt hittas likheter och skillnader i arbetet samt svårigheter planerare upplever när de arbetar med barnperspektivet. Många av svårigheterna som planerare upplever ligger i organisationens brist på kunskap och erfarenhet i att arbeta med barnperspektivet, politikernas och andra aktörers ovilja att lägga resurser på frågan samt ovissheten kring hur planeraren bör göra, det finns få riktlinjer att stödja sig på för tillfället. Studien visar också att planeraren har en stor roll i att göra  avvägningar vilket lägger stort ansvar på planeraren att frågan beaktas. Studien bidrar till en ny insikt om hur planerarens diffusa roll påverkar möjligheterna och svårigheterna i att beakta barnperspektivet och belyser hur frågan i stor utsträckning är personbunden vilket efterfrågas att den inte ska vara.