Enligt samhällsplaneringens rådande diskurser finns stora skillnader mellan staden och landsbygden och från denna uppdelning växer en maktdynamik, där den enes särdrag värdesätts högre än den andres.

Denna studie undersöker hur den diskursiva skildringen av stad och landsbygd genomsyrar den svenska regionalplaneringen, med sex regionala utvecklingsstrategier som grund, och Foucaults diskursanalys som metod. Den teoretiska grunden utgörs av centrum/periferi-teorin och beroendeteorin.

Den tvådelade frågeställningen ämnar utreda hur den diskursiva produktionen av staden och landet närvarar i maktordningen, och hur detta sedan påverkar vilka utvecklingsmöjligheter som tillskrivs respektive samhällsform. Resultaten är att diskurserna skapar en klyfta mellan landsbygden och staden, och att de utvecklingsmöjligheter som eftersträvas i planeringen tillskrivs städerna. När utvecklingen nu skiftar mot ett ekolo- giskt moderniserat samhälle och biobaserad ekonomi öppnas det dock upp för landsbygdernas utvecklingspotential.