I denna uppsats undersökte om planeringsprojekt beskrivs och visualiseras på olika sätt beroende på var i staden de är placerade. En teori av Saegert (1980) är att staden är maskulin och förorten feminin. Staden skulle vara det aktiva och offentliga. Förorten blev den passiva och privata delen.  Frågan är om det går att se en koppling mellan visionsbilder och geografisk plats av planeringsprojekten. Uppsatsen undersökte fyra stadsdelars planprogram i Stockholm: Södra Skanstull, Stadshagen, Hammarbyhöjden-Björkhagen och Telefonplan. Hur dessa platser beskrivs med text och bild är uppsatsens undersöknings-område.  Analysen har utförts med en kritisk diskurs-analys samt fördjupade kvalitativa intervjuer men planerare för de utvalda projekten. Resultaten visar att det snarare finns en feminin stad och maskulin förort. Planprogrammen består av en blandning av det passiva och aktiva. Intervjuerna diskuterades visionsbildernas viktiga egenskaper, för planerare och för läsare av programmen. En fördjupad analys har getts genom planerarnas tankar kring platserna.