Det är tveklöst så att ungdomsidrotten och skolidrotten, det vill säga idrott som utförs inom skolans ram, är problematisk; det är inget man bara kan överlämna till idrottsrörelsen respektive skolans idrottslärare att ta hand om. Bara i föreliggande uppdatering recenseras tre ungdomsidrottsböcker, dels en om coachning av barn och ungdom, dels en om sociala supportsystem för ungdomar i fysisk aktivitet, samt dels Ken Greens nya bok Key Themes in Youth Sport (Routledge). Skälen till att så mycket forskaruppmärksamhet ägnas just ungdomars idrottsdeltagande är många och synnerligen godtagbara, särskilt om man accepterar att idrott a priori betraktas som ett gott i sig och därmed något som barn och ungdomar ska dras in i; barn och ungdomar är å andra sidan, till följd av sin åldersbetingade sårbarhet, a posteriori i behov av extra omsorg – och stöd av forskning. Vi gav Ken Greens bok till Åsa Bäckström, som konstaterar att det här rör sig om något som närmast får betraktas som en uppslagsbok, med 45 nyckelteman från ability and talent till youth’s new condition. Man kan i sådana här sammanhang alltid diskutera urval, och det gör vår recensent, kritiskt och sansat, och hon kommer slutgiltigt fram till att Greens sociologiskt konstruerade teman är användbara, inte minst för att boken också pekar ut en fortsatt färdriktning i kunskapsprocessen genom dess definitioner, statistik, referenser och tankegångar.