De första riddarromanerna som översattes till fornsvenska, Herr Ivan (1303) och Flores och Blanzeflor (1312), utgör i denna artikel exempel på hur två medeltida översättningar omformulerar känslor och beskrivningar av verbala och fysiska känslomässiga uttryck. De litterära gestalternas emotionella tillstånd presenteras som etiska dilemman, men de svenska översättningarna understryker också deras effekter på den sociala och politiska ordningen. Felaktiga känslor och inte minst omåttliga känslouttryck var problematiska för den politiska eliten. Den svenska 1300-talsaristokratin behövde en litteratur som kunde lansera höviska uppförandekoder, som spred idén om att den som fötts med ädelt blod var mer behärskad, rationell och därmed lämplig att styra riket. I artikeln diskuteras hur översättningarnas funktioner relaterar till olika strata inom den svenska aristokratin och dessas möjliga varierande reception av texterna.