Professor Jessika van der Sluijs fortsätter här sin artikelserie rörande de s.k. Connecta-målen. Bakgrunden till dessa mål är ett bedrägeri där en försäkringsförmedlare uppmanat ett stort antal privatpersoner att investera i finansiella instrument för att sedan själv tillgodogöra sig inveseringsbeloppen. När kunderna vände sig till förmedlarens ansvarsförsäkringsgivare möttes de av invändningen att försäkringen endast täckte verksamhet enligt lagen om försäkringsförmedling, vilket det inte ansågs ha varit fråga om i det aktuella fallet. Högsta domstolen har i avgörandet NJA 2019 s. 638 II tagit ställning till om utförande av förberedande arbete inför ingåendet av ett försäkringsavtal omfattas av begreppet försäkringsförmedling, även om försäkringsförmedlaren inte haft för avsikt att ingå ett verkligt försäkringsavtal.[Not 1] I avgörandet aktualiseras även frågor om den skadelidandes direktkravsrätt samt om avtalstolkningsprinciper.