Med anledning av en återpublicering av en äldre artikel av förf. i TfL:s jubileumsnummer diskuteras teorins ställning i ämnet. Artikeln ifrågasätter den etablerade föreställningen om teorins kritiska karaktär och argumenterar istället för att den, historiskt sett, snarare har haft en legitimerande funktion inom ramen för den kris och kritik-dialektik som präglat svensk humaniora i stort sedan 1970-talet. Frågan reses om litteraturvetenskapen som kritiskt projekt idag är överspelat och om nya legitimeringsstrategier måste sökas inom ett förändrat kuskapspolitiskt paradigm.