Vi lär oss motsatser mycket tidigt, och dessa verkar spela en grundläggande roll då vi uppfattar och talar om världen. I litteratur om språk, semantik och filosofi finns olika typer av motsatsord beskrivna. Ofta är det samma exempel som används för att illustrera motsatstyperna: för artmotsats är det levande–död och kvinna–man som anförs. Utgångspunkten för min undersökning var hypotesen att dessa ordpar inte är så bra exempel på motsatser som litteraturen hittills har hävdat. Syftet med undersökningen var att studera hur motsatser, som levande–död, kan beskrivas inom kognitiv teori. Resultaten visade att motsatsparet både uppvisar symmetri (vilket var förväntat utifrån tidigare forskning) och asymmetri (vilket inte var förväntat). Ett exempel på asymmetri kan vara att i vardagligt tal står Hon är död och hon lever som varandras motsatser, dvs. mot adjektivet död står ett verb (lever). För att redogöra för asymmetrierna bör aspekter som markerat–omarkerat, informationsvärde och aktionsart tas i beaktande. Mina resultat visar att två ord är motsatser i högre eller lägre grad, snarare än att två ord antingen är, eller inte är, motsatser.