Maria Sandel (1870–1927) var den första svenska författaren som skildrade stadens arbetare, närmare bestämt Stockholms arbetare. Hennes pionjärinsats har länge skymts av manliga författare och hon har bara beskrivits som den första kvinnliga arbetarförfattaren. Boken studerar hennes plats i svensk litteraturhistoria, dikterna, hennes plats i den arbetralitterära traditionen, den geografiska hemvisten på Kungsholmen. Hennes gestaltning av fabriksflickor sätts in i ett bredare sammanhng liksom hennes skildringar av slum och misär. Avslutningsvis studeras hennes syn på skötsamhet och moral i romanerna. Boken vill omvärdera centrala delar av författarskapet och betonar hennes starka band till Hjalmar Branting och socialdemokratin.