Hösten 2021 gjorde en grupphobbydetektorister sitt livs fynd när de sökte av ett fält i Kirimäe, en by i västra Estland, straxt sydost om Haapsalu (Hapsal) (Fig. 1). Där fann de nämligen en silverskatt, bestående av inte mindre än 124 mynt, silvertenar, smycken och annat ornamenterat silver, totalt 913,3 gram. Platsen undersöktes därefter av det estniska Riksantikvarieämbetet (Karro 2021) som konstaterade att inga spår av en fyndbehållare kunde ses utan att fyndet spridits över några tiotal kvadratmeter på en åker, intill en förhistorisk miljö med bland annat ett par gravhögar. Fyndområdet är något förhöjt i terrängen och jorden mörkfärgad, men inga typiska boplatsfynd eller gravmaterial hittades (keramik, kol, ben eller dylikt), endast några brända granitstenar utan tydlig kontext. Föremålens spridning och skador på dem visar att det sannolikt handlar om ett fynd som överplöjts och då spridits mekaniskt av plogen – okänt när, och om det skett vid ett eller flera tillfällen. Vid en efterundersökning år 2022 återfanns ytterligare 92 mynt samt fler tenar och föremål, vilka förts samman med de övriga föremålen i Estlands historiska museum (Eesti Ajaloomuuseum/EAM) under inventarienumren AM 41 234 och 41 261. (Se Leimus & Saage 2022 samt Leimus 2023 för en komplett sammanställningav fyndet.) Föremålen i fyndet (nu 216 mynt,19–20 tackor och nio ornament eller fragment av sådana) visar sammantaget att det deponerats vid någon tidpunkt runt sekelskiftet 1200. Det är följaktligen inte förvånande att fyndets karaktär balanserar mellan de senvikingatida och tidigmedeltida fynden från Östersjöområdet vid den här tiden. Några föremål och drag i Kirimäefyndet har visat sig vara tämligen unika, och fyndet öppnar i ett slag upp ett spektrum av ny kunskap och nya frågor för numismatiker, arkeologer och historiker. Innehållet i det ovanliga fyndet, deponerat i dåvarande Livland (ungefär nuvarande Estland och Lettland), har tidigare publicerats i estniska sammanhang (Leimus & Saage 2022, Leimus 2023). Vi vill här även presentera det för enskandinavisk läsekrets, dels därför att det belyser även svenska fynd och svensk myntning, dels på grund av dess stora vetenskapliga potential på särskilt två punkter:

— fyndet innehåller en helt unik silverten eller tacka som är märkt (präglad)med en stamp tillhörande den samtida gotländska myntningen,

— fyndet ger viktiga ledtrådar till när biskop Albert av Riga (1201–1229) i nuvarande Lettland inledde sin myntning.