Sammanfattning av bidrag:

Syftet med studien var att synliggöra speciallärarstudenters erfarenheter av bedömningsarbete ianpassad grundskola och anpassad gymnasieskola (innan 2 juli 2023 grundsärskolan respektivegymnasiesärskolan). Läroplanerna för dessa skolformer genomgick under 2010-talet betydandeförändringar särskilt gällande kunskapsutvecklande undervisningsuppdrag och bedömningsarbete(Berthén, 2009). Bedömningsarbetet i skolformerna var tämligen outforskat vilket innebar utmaningar ispeciallärarutbildningens specialisering mot intellektuell funktionsnedsättning (innan 2023 specialiseringmot ”utvecklingsstörning”). Tillgänglig litteratur om bedömning hade endast ett generellt fokus påbedömning av elevers kunnande och kunskapsutveckling, och handlade inte specifikt om bedömning avkunskapsutveckling hos elever med intellektuell funktionsnedsättning, det vill säga fokus för deanpassade skolformernas bedömningsarbete. Studenterna, i huvudsak verksamma lärare i dessaskolformer, gav uttryck för att litteraturen inte i tillräcklig grad rörde deras undervisningspraktik.Mot denna bakgrund prövades därför ett upplägg som baserades på studenternas yrkeskunnande ochtysta kunskaper (jmf. Persson m.fl., 2023). Tillsammans med studenterna genomfördes under 2017,2018 och 2021 en studie inspirerad av praktiknära forskning där erfarenhetsbaserad kunskap ses somvärdefullt bidrag till aktuellt kunskapsområde. I studien prövades Collective Remembering (CR) sommetodologiskt redskap med syftet att studenternas yrkeserfarenheter skulle tas i bruk i kursensbehandling av grundsärskolans och gymnasiesärskolans bedömningspraktiker.CR beskrivs kortfattat som en form av gruppintervju där varje deltagare bidrar med sina minnen ochupplevelser i relation till en eller flera specifika frågeställningar (Berthén & Andersson, 2019; Konkola,2000; Wertsch, 2009). I studien användes tre frågeställningar för att på ett övergripande plan synliggörahur bedömningsfrågor hanterats över tid i studenternas respektive verksamheter samt en frågeställningrelaterad till CR-som redskap. Grupperna bestod av mellan 12 och 15 studenter. Gruppintervjuernainleddes genom att varje deltagare angav vilket år hen började arbeta i särskolan och en ”tidslinje” drogsupp på whiteboarden. Tidslinjen visualiserade den kronologiska ordning enligt vilken deltagarna anställtsi särskolan och användes som redskap för talordningen. Sammantaget omfattade studien “startår”mellan 1996 och 2021. En fråga i taget behandlades och den som började arbeta i särskolan tidigastbörjade berätta, därefter följde övriga i tidsordning. Talutrymmet begränsades till korta berättelser somfokuserade på lokala förhållanden gällande bedömning och bedömningsredskap i särskolansundervisning. Resultatet i den här studien baseras på drygt hundra studenters upplevelse av CR sommetod för synliggörande av erfarenheter. Studenternas upplevelser tematiserades under tre tentativateman: CR motor för aktiv reflektion, CR möjliggör och utmanar igenkänning, CR” och CR synliggör det“som sitter i väggarna och osäkrar det för givet tagna.