Frågan om historievetenskapens sanningsanspråk har en lång förhistoria. Är de spår som historiker analyserar och tolkar objekt som i likhet med naturens lagar kan avtäckas, eller objekt som skapas genom en subjektiv tolkning som aldrig kan skiljas från den nutida läsarens perspektiv? I den här välbehövliga antologin argumenterar författarna emot den senare åsikten, vilken de menar är dominerande inom historiefilosofin. Bokens syfte är alltså att göra upp med vad redaktörerna Tor Egil Førland (Professor i historia och prefekt för Institutionen för filosofi, idé- och konsthistoria och klassiska språk, Oslo universitet) och Branko Mitrović (Professor i arkitekturhistoria, Norges teknisk-naturvetenskapligs universitet) menar är en ohållbar historiografisk tradition. Genom begreppskomplexet anti-realism, anti-positivism och postmodernism argumenterar såväl redaktörer som bidragsförfattare emot den historiefilosofiska åsikten att historiografiska begrepp inte refererar till någon faktisk historisk verklighet, eller att historiska händelser enbart existerar inom ramen för ett narrativ eller en vald teori. Boken skriver alltså in sig i en uppgörelse med postmodernismen som pågår inom andra fält, exempelvis sociologi, vetenskapsteori och filosofi. Även om varken frågeställningen eller den generella kritiken är ny så har den mer utförliga diskussionen inom historievetenskapen hittills lyst med sin frånvaro. Antologin bidrar därmed till att öppna en delvis ny debatt inom historievetenskapen. Gott så.