Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE credits
I Narration in the Fiction Film (1985) delade filmteoretikern David Bordwell in den narrativa filmen i fyra huvudsakliga narrationskategorier; "Classical Hollywood Narration", "(International) Art-Cinema Narration", "Historical-Materialist Narration", och "Parametric Narration". De tre första kategorierna är allmänt vedertagna inom filmvetenskapen med det normbildande Hollywood-berättandet som naturlig referenspunkt. Den fjärde kategorin, parametriskt berättande, är en neoformalistisk angelägenhet som har sitt ursprung i Noël Burch Praxis du cinéma (1969). Burch lånade begreppet "parameter" från den seriella musiken för att beskriva hur olika filmtekniker kan strukturera en hel film och samtidigt repeteras och varieras likt tonerna i seriell musik.
Denna narrationskategori har även Kristin Thompson inventerat i sin essäsamling Breaking the Glass Armor: Neoformalist Film Analysis (1988). Bordwells och Thompsons neoformalism är baserad på den ryska formalismen och, delvis, på pragstrukturalismen inom litteraturteorin. Som framgår av beteckningen lägger neoformalisterna stor vikt vid filmens två formella system; sujetten och, framför allt, stilen. Det som skiljer den parametriska kategorin från de tre övriga i Bordwells och Thompsons verk är att stilen här kan styra intrigen under vissa perioder av filmen. I de allra flesta narrativa filmer dominerar sujetten över stilen, men i en parametrisk film pågår en dynamisk växelverkan dem emellan och stilen är likvärdig med, och ibland överordnad, sujett och fabel (dvs. berättelsen). Eftersom berättelsen tycks sekundär i parametrisk film så uppstår frågan om relevansen i att tala om en narrationskategori, och vilka funktioner parametrarna har i filmens berättelse.
Syftet med uppsatsen är att kritiskt testa denna kategori och undersöka dess användbarhet genom att utföra en stilanalys på en nyproducerad asiatisk film som jag föreställer mig kan klassificeras som parametriskt berättad; Wong Kar-Wais 2046 (2004). Utifrån ett narratologiskt perspektiv ämnar jag studera hur den parametriska filmen berättas, och hur detta berättande påverkar åskådarens förståelse.
Eftersom idén med parametrar härrör från neoformalistisk teori så ger jag läsaren inledningsvis en bakgrund till formalismens syn på litteraturen och neoformalismens syn på filmen, och diskuterar begrepp som "främmandegöring", "automatisering", "försvårad form", "historisk kontext", "funktioner", "motiveringar", etc.
Efter avslutad analys kunde jag konstatera att den framträdande stilen och de återkommande och varierade stilistiska greppen i 2046 ofta dominerade över filmens sujett och således utgjorde en parametrisk form. Vidare fann jag att stilgreppen spelade en viktig roll i narrationen med sin kommenterande funktion.
2005.
parametrisk, parametric, stil, Wong Kar-wai, "2046", berättande.