Uppsatsen syftar till att redogöra och diskutera de argument som framfördes för att Sverige skulle återlämna respektive inte återlämna hövding G‘psgoloxs totempåle från Etnografiska museet till föremålets skapare och ursprungsort hos haislaindianerna i Kanada. Frågeställningarna koncentrerades till hur Sverige förhållit sig till repatreringar utifrån återförandet av Totempålen samt vilka argument i de inkomna remissvaren som används för att rättfärdiga ett återlämnande respektive används för att ett återlämnande inte bör ske samt varför Totempålen återlämnats utifrån den argumentation som förts fram. En kvantitativ metod används då uppsatsen diskuterar alla de inkomna remissvaren samt även innehåller vetenskapliga- och tidningsartiklar. En dekonstruerande metod tillämpas. Gayatri Chakravorty Spivak och Edward Saids teorier tillämpas. Uppsatsens disposition är uppdelad i en huvudtext som särskiljer olika aspekter av Totempålens återförande samt diskuterar remissvarens argument utifrån vilken institution argumenten inkom från. Aspekter och remissvarens argument diskuteras och analyseras i uppsatsens avslutande del. Uppsatsens resultat innefattar bl.a. att de institutioner som tillfrågats att inlämna remissvar måste få längre tid för att författa remissvaren samt att juridisk expertis saknas i många fall. I den avslutande delen ges förslag till förnyade juridiska och etiska riktlinjer.

Sökord: Etnografiska museet, totempåle, hövding G‘psgolox, repatriering, återlämnande av kulturföremål, haislaindianer.