This dissertation gives a back-ground presenting what Education for Sustainable Development (ESD) and pedagogical drama is, and it presents research on drama-use in ESD. The aim of the study is to explore drama as a tool in adult learning for sustainable development, in a Western context. The assumption is made that drama does have a potential as a tool in learning for sustainable development, and the question of how is raised. The study has a qualitative approach and by interviewing five drama teachers it explores possibilities and difficulties with using drama in ESD and what makes drama useful in ESD. Phenomenography has been used as the method to analyse the phenomenon Drama teachers’ perceptions of drama in adult learning for sustainable development. The result shows both possibilities and difficulties with using drama in ESD and four categories of description are presented: Conditions for Drama, where sufficent time, skills of the leader, ethical awareness and voluntary participation are described as prerequisites for drama. The category Meet is about creating a group climate that is the basis of all drama work. The category Learn is about acquiring knowledge, becoming motivated and equipped to act for sustainable development. Drama is helpful here as it is action-oriented, fun and evokes emotions that can lead on to reflection and motivation.  Create is the last category, where focus is on a deeper understanding of yourself as an actor in a larger context. Drama is described as a tool to become a co-creator of something new and focus is on a larger societal change, rather than individual behavioural change for sustainable development. Transformative learning is presented as a theoretical framework and the results show that the learning discribed in the category Create can be seen as transformative.

Uppsatsens bakgrund ger en sammanfattning av vad lärande för hållbar utveckling (LHU) respektive dramapedagogik är, samt exempel på studier kring dramaanvändning i LHU. Studiens syfte är att undersöka drama som verktyg i vuxnas lärandeprocesser kring hållbar utveckling i en västerländsk kontext. I studien görs antagandet att drama är ett användbart verktyg för detta och ställer forskningsfrågorna: Vad gör dramapedagogik användbart som verktyg i vuxnas lärande för hållbar utveckling? samt Vilka möjligheter och svårigheter finns det med att använda drama som del vuxnas i lärande för hållbar utveckling? Studien har en kvalitativ ansats och undersöker genom intervjuer med fem dramapedagoger vilka möjligheter och svårigheter det finns med drama som verktyg i LHU samt vad som gör drama användbart i LHU. Analysmetoden fenomenografi används för att undersöka fenomenet Dramapedagogers uppfattningar om drama som verktyg i vuxnas lärande för hållbar utveckling. Resultatet, som visar på både möjligheter och svårigheter med drama i LHU, presenteras i studiens utfallsrum med fyra beskrivningkategorier: Förutsättningar för drama, där tillräckligt med tid, kompetens hos ledaren, etisk medvetenhet och frivillighet för deltagarna beskrivs som förutsättningar för drama. Beskrivningskategorin Mötas handlar om att skapa det goda gruppklimat som är centralt i allt dramaarbete. I kategorin Lära sätts lärandet i centrum, här handlar det om att inhämta kunskap och bli motiverad och rustad att agera för hållbar utveckling. Skapa är den sista kategorin där kunskapen tas vidare till en djupare förståelse av sig själv som aktör i ett större sammanhang och förmågan att bli skapande utifrån detta. Transformativt lärande presenteras som en teoretisk ram och resultatet visar att i kategorin Skapa sker ett transformativt lärande.