Syftet med studien var att studera vad ett urval om fem lärare på Nya Zeeland upplevde som centralt i sitt arbete med elevers tidiga läs- och skrivutveckling inom klassrumsundervisningen och inom Reading Recovery som didaktiskt redskap. En kvalitativ metod har genomförts utifrån en deskriptiv fallstudie då studien genomfördes på en skola i Nya Zeeland. Datamaterialet bestod av deltagande observationer i form av fältanteckningar, intervjuer med fem lärare och samtal med de fem lärarna vid flertalet tillfällen under fallstudiens gång. Dokumentationen bestod av ljudinspelningar, videoinspelningar och fältanteckningar. Analysprocessen sattes igång under tiden empirin samlades in och slutfördes efter att insamlandet av datamaterialet var klart. Resultatet visade att klasslärarna såg arbetet med literacy som centralt i sitt arbete med elevernas läs- och skrivutveckling. Klasslärarna arbetade för att vissa specifika upplevelser, förmågor och känslor skulle internaliseras hos eleven för att progression skulle ske i läsandet och skrivandet. Inom Reading Recovery framträdde några fokusområden som kännetecknande för Reading Recoverylärarens arbete med eleverna. Reading Recoveryläraren observerade elevens beteenden, arbetade med strategier och utgick ifrån elevens styrkor i arbetet med eleverna. Slutsatsen i studien var att lärarna på Nya Zeeland arbetade för att eleverna skulle bli självständiga läsare och skrivare. De elever som inte nådde dit i den tidiga läs- och skrivutvecklingen fick stöd av Reading Recovery för att bli självständiga läsare och skrivare, bli redo för att klara av klassrummets undervisning och fortsätta utvecklas tillsammans med sina klasskamrater.