Mediernas innehåll förvränger kvinnans ställning i den sociala världen och upplyfter skadliga förebilder. Inte nog med att kvinnan är underrepresenterad i media, hon inramas dessutom ofta inom en snäv repertoar som har liten relation till hur kvinnor lever sina verkliga liv. Det är ett otvivelaktigt faktum att även tryckta medier besitter en kraft för att skapa stereotypiska ideologier för kvinnan, och ett väsentligt element i tryckt media är den visuella paratexten.

Denna studie genomfördes för att identifiera kvinnans framställning på nutida filmaffischer tillhörande de mest inkomstbringande skräckfilmerna 2015. En semiotisk bildanalys på 18 filmaffischer har genomförts med syftet att kartlägga hur kvinnor skildras och på vilka sätt de reproducerar eller utmanar traditionella könsstereotyper. Den teoretiska grunden baseras på visuell kommunikation och semiologi, främst från Roland Barthes lära om denotation och konnotation, för att förstå underliggande betydelse och mening i filmaffischernas utformning.

Kvinnliga karaktärer i nutida filmer tenderar att vara underrepresenterade, till skillnad från detta erbjuder skräckfilmsaffischer från 2015 ett utbud där kvinnan är mer ofta representerad än mannen. Resultatet från denna studie visade att kvinnorna skildras i stor mån på ett könsstereotypiskt sätt där hon framställs som en passiv och underlägsen individ. Dock fanns det även filmaffischer som utmanar könsstereotyperna, där kvinnliga karaktärer på ett eller annat sätt skildrades som det aggressiva hotet, en roll som vanligtvis brukar upptas av män. Slutsatsen drogs följaktligen att filmaffischen som paratext reproducerar en stereotypisk bild av kvinnan, men att det finns ett fåtal uppenbara undantag som erbjuder kvinnan en roll som utmanar könsnormerna och den hegemoniska överlägsenheten i media.