I och med informations- och kommunikationsteknikens snabbt framskridande utveckling så har även sätten att nå ut med kommersiella budskap förändrats. Internets framfart och en utbredd användning av digital teknik har möjliggjort en stor spridning av kommersiella medieinnehåll.

Det kan idag vara svårt som läsare att identifiera vad som är reklam och vad som är redaktionellt innehåll. Särskilt när annonsörerna allt mer förändrar sina annonser till att efterlikna utseendet på det kringliggande innehållet.

En rapport från Stanford-universitetet visar hur elever får allt svårare att utvärdera information i texter från internet. De förskräckande resultatet i rapporten visar på en oförmåga hos studenterna att kritiskt granska information på internet och svårigheter att urskilja reklam från redaktionellt innehåll och dess avsändare (Stanford History Education Group 2016, Brooke 2016).

Uppsatsens syfte är således att undersöka hur likhet och distinktion konstrueras i native advertising-annonser i förhållande till dess kringliggande redaktionella tidningsinnehåll.

Den vetenskapliga metoden som används är en semiotisk analys av 8 stycken reklamannonser som förekommit i nätversionen av svensk dag- och kvällspress.

Analysen visade hur native advertising-materialet genom olika detaljer konnoterade redaktionellt material genom bland annat format och text. Materialet förhöll sig interdiskursivt till andra genrer så som krönika, nyhetsartikel och konsumentjournalistik genom att konstruera sitt utseende med avsikt att konnotera dessa. Från många olika håll inom branschen så visas rekommendationer och förhållningssätt till hur reklamannonser bör utmärkas i tidningar för att undvika att läsas som redaktionell text. Utan hänsyn till detta så visade analysen hur alla de texter som undersöktes refererade, antingen intertextuellt eller interdiskursivt, till redaktionell text.