Denna undersökning syftar till att se vilka uppfattningar gymnasieelever som läst större delen av singrundskoleutbildning i något annat land uttrycker om matematik och matematikundervisning. Genom kvalitativa intervjuer med sex elever från olika delar av världen undersöks elevernas uppfattningar om svensk skolmatematik och matematikundervisning, vilka likheter och skillnader de uttrycker jämfört med sin tidigare skolgång och hur de upplever processen att komma ny med annan förutbildning. Dataanalyseras sedan tematiskt i flera steg. I första steget av analysen används uppfattningar om skolmatematik, uppfattningar om sig själv som matematikelev och uppfattningar om matematikundervisning och hur man lär sig matematik som teman. Som ett andra steg analyseras uppfattningar om matematikundervisning med kategorierna sociala normer, sociomatematiska normer och klassrummets matematiska praxis. Därefter gjordes en induktiv analys inom varje deltema. Huvudresultaten är att matematiska metoder skiljer sig åt mellan länderna, men att det också kan finnas skillnader i exempelvis vilka ämnesområden som betonas. Fokus på problemlösning och vad som anses vara en bra matematisk lösning lyfts fram som särskilt stora skillnader. Att använda formelsamling och miniräknare är något som eleverna är ovana vid sedan tidigare. Eleverna uttycker att lärarna i Sverige är snälla och hjälpsamma, men att lektionerna i stor utsträckning består av självständigt arbete och att det gör att det kan bli rörigt i klassrummet. Ett tydligare ledarskap från läraren och lektioner med mer gemensamt arbete lyfts fram som önskvärt.