När bilbränderna och stenkastningen mot polis pågick i Husby framstod de som diffusa protester. Eftersom en tydlig målsättning och en identifierbar organisation bakom kravallerna saknades, fanns ett stort spelrum för olika tolkningar. Detta kapitel undersöker hur innebörden formulerades strax efter kravallerna. Fokus vilar på den underliggande förståelsehorisonten. Jag argumenterar för att efter krigstidens svenska välfärdsstat gav upphov till en modern moraliskekonomi, som levt vidare på ett lokalt plan. I Husby hölls tanken om ett välfärdsstatligt samhällskontrakt levande genom åratal av mobiliseringar. Därför möttes kravallerna i början med stor förståelse av de boende i stadsdelen. Föreställningen om etablissemangets normbrott var grundläggande. Att bränna bilar och kasta sten på polisen vägdes mot statens strukturella förseelser, i form av arbetslöshet, polistrakasserier och brist på social service. Som vi ska se omfattade också ledande politiker och tjänstemän delar av den moraliska ekonomin, men tillskrev dem en annan betydelse.