Kapitlet diskuterar flyktingmottagandets organisering före och efter etableringsreformen 2010. En av slutsatserna är att etableringsreformen inte kan ses som ett nytt system som helt ersatte ett ”gammalt”.Trots omfattande organisatoriska förändringar kvarstår betydande likheter mellan systemen när det gäller verksamhetens innehåll. Den största skillnaden som identifieras rör styrningens karaktär. När regeringen flyttade huvudansvaret till Arbetsförmedlingen och samtidigt ökade inslaget av lagreglering har graden avdetaljstyrning ökat. En annan förändring som lyfts fram är att insatserna idag i stor utsträckning genomförs av externa aktörer som Arbetsförmedlingen kontrakterar via upphandling.