Syftet med denna studie är att studera stationsområdens förmåga att främja vistelsen vilket görs genom en fallstudie av Älvsjö stationsområde i Stockholm och Frölunda stationsområde i Göteborg. Frågeställningar i denna studie handlar om vad planeringsmålet var för Älvsjö och Frölunda och vilka förändringar som gjordes i stationsområdena. Samt hur Älvsjö och Frölunda stationsområde fysiska miljö fungerar med utgångspunkt ifrån kvaliteterna trygg, tillgänglig och behaglig men även hur vistelsen främjas. Valet av kvaliteterna trygg, tillgänglig och behaglig baserar på tidigare forskningen och teorier om offentliga platser och stationsområden. Studerandet av vistelsen i stationsområdena gjordes utifrån teorier från Jan Gehl och Peek och Van Hagen. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har observationer och intervjuer med användare från stationsområdena används. Slutsatser som kan dras är att vid planering av stationsområden är det fler funktioner och kvaliteter som behöver beaktas. Älvsjö och Frölunda stationsområden kan till en viss utsträckning uppfylla kvaliteterna och främjande av vistelsen. Dock kan stationsområdena inte främja vistelsen för alla.