För den enskilde medborgaren kan deltagande i samhällsplaneringen bidra till platsidentitet och en känsla av delaktighet. För planeraren och staden innebär medborgardeltagande en värdefull resurs som lokalkännedom om hur samhället kan utvecklas genom ett inifrån-perspektiv som komplement till forskning och politiska strategier. Tillsammans bildar detta ett fundament för planering av ett socialt hållbart samhälle. Hur fenomenet medborgardeltagande och diskursen kring det ter sig i praktiken är dock ett tämligen outforskat område. Genom textanalys av plandokument, produktion av kvantitativ data och expertintervjuer ur olika perspektiv om Stockholms planering och fallstudieområdet Årstafältet fyller denna uppsats sitt syfte om att ge en helhetsbild av hur en medborgardeltagande planering ser ut i praktiken samt möjligheter och utmaningar inom det. Detta resulterar i påvisande av att planeringspraktiken anammat fenomenet på ett sätt som antyder ett förlegat forskningsfält samt konkreta rekommendationer till hur medborgardeltagandet kan fylla sin potential som kit i ett segregerat samhälle.