Syftet med denna studie är att med hjälp av intervjuer med utrikesfödda kvinnor från Mellanöstern, gå in på djupet kring deras svårigheter på den svenska arbetsmarknaden. Med hjälp av en sociologisk synvinkel har jag studerat de svårigheter som utrikesfödda kvinnor upplever på den svenska arbetsmarknaden. Studien har en kvalitativ ansats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med hjälp teorierna intersektionalitet, socialt kapital och humankapital, något som gör att studien delvis har en deduktiv ansats. Genom analysens gång, för att få en djupare förförståelse av respondenternas upplevelser, började jag dock med en induktiv analys. 

Studien visar på att bristande språkkunskaper samt ojämlikheter på basis av etnicitet och kön gör det svårt för utrikesfödda på den svenska arbetsmarknaden. Samtliga respondenter i studien anser att de upplevt diskriminering när de sökt arbete, och när de har arbetat, i Sverige. De har blivit diskriminerade i huvudsak på grund av deras kön, etnicitet, och på grund av brister i det svenska språket enligt mina intervjuer med dem. Detta förklaras med hjälp av mina valda teorier, som visar på hur maktstrukturerna på den svenska arbetsmarknaden styr över hur stora deras chanser är till att få ett bra arbete, där de blir väl behandlade. Men de ser inte helt mörkt på sin tillvaro, de har ständigt hopp om att lyckas i Sverige, även om det är svårare för de än för ”svenskar”.