Syftet med uppsatsen är att på ett explorativt sätt öka förståelsen för hur svenska kommuner, genom markanvisning, kan påverka mångfalden och öka möjligheten till möten. Uppsatsen bygger på en fallstudie där två markanvisningsmodeller studerats. Områdena är Stora Sköndal etapp 2 i Stockholm stad, som är anvisat enligt en direktavvisning samt Vallastaden i Linköpings kommun, där istället en markanvisningstävling skett. Triangulering har använts för att studera utfallet av att markanvisa i enlighet med de två modellerna där metoderna innehållsanalys, observation och intervju använts. Studiens diskussionsdel redovisar resultatet kring modellernas för- och nackdelar utifrån teorier om markanvisning samt kopplar resultatet och markanvisningsmodellerna till Jane Jacobs och Jan Gehls teorier för mångfald och möten.