The aim of this thesis has been to reconstruct paleoenvironment, paleohydrology and paleoclimate in coastal southern Mozambique, with emphasis on tracing past flooding events on the lower Limpopo River floodplain. In order to extend flood chronologies beyond periods covered by instrumental data, sediments from lakes on the floodplain were studied (Lake Lungué, Coassane Oxbow, Lake Magandane and Lake Soane). Past sea-level variations and climate changes were deduced by analyzing sediments from coastal sites north of the floodplain area (Lake Chilau, Lake Nhauhache and Macassa Bay). To achieve the established objectives, a multi-proxy approach was applied on most of the retrieved sediment cores, involving analysis of mineral magnetic parameters, grain-size and organic carbon in combination with analysis of microfossils such as diatoms and/or phytoliths. Chronologies for the constructed time-series analysis were obtained by radiocarbon dating and age-depth modelling. The synthesized data from the sampled sites on the Limpopo River floodplain suggest that the area was affected by at least 16 flooding events of variable magnitudes during the studied period. These are dated to c. AD 940, 980, 1040, 1100, 1250, 1300, 1370, 1580, 1665, 1730, 1755, 1855, 1920, 1945, 1970 and 2000. In calibrated years BP these ages correspond to 1010, 970, 910, 850, 700, 650, 580, 370, 285, 220, 195, 95, 30, and 5 cal yrs BP. The two youngest are dated to 20 and 50 years AP (After Present being 1950). Proxy data further suggest that southern Africa was subject to two periods of sea-level highstands, at c. 5000–4200 BC (6950–6150 cal yrs BP) and AD 300–950 (1650–1000 cal yrs BP). The former represents the middle part of the postglacial climatic optimum. The wettest period in the Limpopo River floodplain was reported between AD 1360 and 1560 (590 and 390 cal yrs BP) in the Lake Lungué record, while Lake Chilau experienced wet conditions between AD 1200 and 1400 (750 and 550 cal yrs BP), then returning to drier conditions that prevailed until c. AD 1600. In Lake Nhauhache, however, drier conditions prevailed from c. AD 1200–1700 (750–250 cal yrs BP), shifting towards wetter at c. AD 1900 (50 cal yrs BP). The deviating signals between records can partly be explained by Lake Lungué basin being located on the Limpopo River floodplain, responding to flooding events associated with precipitation upstream the drainage area. Therefore, wet and dry periods in floodplain lakes (e.g. Lake Lungué) are not expected to correlate with precipitation changes on a local scale, as indicated by e.g. Lake Nhauhache. This is supported by a relatively weak agreement between Lake Lungué record and other nearby records (outside the floodplain), but a better correlation with records from the upper catchment, where a more regional climate signal is provided of the southern African summer rainfall region.

Denna avhandling behandlar studier av paleomiljöer i södra Mozambique med fokus på översvämningshistorik i Limpopo-flodens nedre lopp. Tidsspannet är mitt- och sen-holocen och inkluderar även klimat och havsnivåvariationer. Följande analysmetoder har applicerats på ett flertal sedimentkärnor för att belysa ovanstående frågeställningar: mineralmagnetiska parameterar, kornstorlek, organiskt kol samt kiselmikrofossil (diatoméeter och fytoliter). Åldrar har bestämts med ¹⁴C-metoden. 

Analyserna visar att mineralmagnetiska parametrar är lämpliga för att identifiera översvämningar, speciellt magnetisk susceptibilitet och SIRM. Dessa parametrar visar på ett sediments magnetiska kornstorlerkar och koncentrationen av finkorniga magnetiska mineral. Även kornstorleksanalyser fungerade som ett bra komplement till dessa metoder. Sammantaget har ett minimum av 16 översvämningar registrerats i Limpopo/flodens nedre lopp under de senaste 1100 åren. Särskilt stora översvämningar har daterats till AD 1250 (700 kal år BP), AD 1370 (580 kal år BP), AD 1580 (370 kal år BP), AD 1855 (95 kal år BP), AD 1920 (30 kal år BP), AD 1970 (20 kal år AP) och AD 2000 (50 kal år AP), där AP betyder ”after present”, vilket är 1950. Mindre kraftiga översvämningar har daterats till AD 940 (1010 kal år BP), AD 980 (970 kal år BP), AD 1040 (910 kal år BP), AD 1100 (850 kal år BP), AD 1300 (650 kal år BP), AD 1665 (285 kal år BP), AD 1730 (220 kal år BP), AD 1755 (195 kal år BP) och AD 1945 (5 kal år BP). Skriftliga källor visar på att åtminstone åtta översvämningar har ägt rum under de senaste 62 åren. Under samma period har denna undersökning registrerat två händelser, vilket indikerar att endast ett fåtal har registrerats med ovan nämnda metoder. Det är sannolikt att sedimentationsmönstret under en översvämning är komplicerat och inte heller likartad från gång till gång. Detta innebär att ett flertal sedimentkärnor behöver analyseras och dateras väl. Ytterligare en försvårande faktor är flodens mycket aktiva meandringsaktivitet.

Analys av diatoméer har visats vara värdefulla när det gäller översvämningshistorik, klimatförändringar och havsytevariationer. Sedimenten i den något till flodslättens nedre lopp perifert belägna sjön Lungué indikerar fuktiga förhållanden mellan AD 1360 och 1560 (590 till 390 kal år BP). Kombinerade fytolit- och diatoméanalyser av sedimenten i sjön Chilau indikerar fuktiga förhållanden från AD 1200 till 1400 (750 till 550 kal år BP), varefter torrare förhållanden rådde till ca AD 1600 (350 kal år BP). Diatoméanalys av sedimenten i sjön Nhauhache indikerar generellt sett torrare förhållanden mellan AD 1200 och AD 1700 (750 till 250 kal år BP) då klimatet blev fuktigare. De fuktiga och torra förhållanden som dokumenterats i sjön Lungué och översvämningshistoriken korrelerar inte helt med lokala nederbördsförhållanden. Däremot stämmer erhållna data bättre med förhållanden i den övre delen av Limpopoflodens dräneringsområde. Även sjöar och fyllda meanderbågar på själva flodslätten verkar reagera tydligare på översvämningar orsakade av nederbörd i den övre delen av flodloppet.

Undersökningen indikerar två faser av en förhöjd havsyta längs kusten i södra Mozambique. En äldre fas är daterad till ca 5000–4200 f.Kr. (6950–6150 kal år BP), vilken representerar den mellersta delen av det postglaciala värmeoptimet. Denna tolkning stöds även av andra undersökningar. En yngre fas har daterats till AD 300–950 (1650–1000 kal år BP), vilken korresponderar till en period med något förhöjda temperaturer i ett globalt perspektiv.

O presente projecto teve como objectivo a reconstrução do paleoambiente, paleohidrologia e paleoclima da costa Sul de Moçambique, com ênfase na identificação de vestígios de eventos de cheias que tenham, no passado, afectado a planície de inundação do Rio Limpopo, com vista a fazer a extensão das datações de cheias para o período anterior aos instrumentos de medição. Deste modo, foram estudados sedimentos recuperados através de testemunhos de sondagem em lagos dentro da planície de inundação (Lago Magandane, Lago Lungué, Lago Soane e o canal abandonado Coassane). As variações do nível do mar e mudanças climáticas do passado foram deduzidas a partir da análise de sedimentos de áreas costeiras a norte da planície de inundação (Lago Chilau, Lago Nhauhache e a Baía de Macassa). Para o alcance destes objectivos, os sedimentos dos testemunhos de sondagem recuperados foram submetidos a várias análises laboratoriais que incluem propriedades de minerais magnéticos, granulometria, teor de matéria orgânica e de microfósseis (diatomáceas e fitólitos). Para o estabelecimento do modelo cronológico foram usadas datações pelo método 14C feitas em matéria orgânica, assim como conchas de gastrópodes e bivalves.

A combinação dos resultados obtidos para os pontos de amostragem localizados dentro da planície de inundação do Rio Limpopo, sugerem que esta área foi afectada por um mínimo de 16 eventos de cheias de variada magnitude nos últimos 1100 anos. As cheias de alta magnitude tiveram lugar nos anos 1250, 1370, 1580, 1855, 1920, 1970 e 2000. Por seu turno, as cheias de magnitude moderada ocorrerram nos anos 940, 980, 1040, 1100, 1300, 1665, 1730, 1755 e 1945.. Os anos a negrito são indicativos de eventos de cheias de alta magnitude. O número total de eventos identificados no presente estudo é um mínimo que poderá ter afectado a planície de inundação, tendo em consideração que fontes escritas reportam a ocorrência de pelo menos oito eventos nos últimos 62 anos, tendo o presente estudo revelado somente dois. Isto indica que apenas eventos de cheias intensos podem ser revelados pelos métodos aplicados nesta investigação. Adicionalmente, este estudo mostra a necessidade de aumentar o número de pontos de amostragem para permitir a identificação de mais eventos de cheias ocorridos no passado, devido à diferenciada resposta sedimentológica e geomagnética às cheias, a qual se encontra directamente relacionada à distância do rio meandrante.

As análises de microfósseis de diatomáceas permitiram reconstruir o paleoclima e as influências do nível do mar nas áreas de estudo deste projecto. Os registros de diatomáceas do Lago Lungué indicam um período húmido entre AD 1360 e 1560. No Lago Chilau, dados de diatomáceas e fitólitos sugerem condições de humidade entre AD 1200 e 1400. Por seu turno, no Lago Nhauhache, condições de seca dominam entre AD 1200 e 1700. As condições de seca e humidade documentadas no Lago Lungué e os eventos de cheias revelados pelos sedimentos analisados da planície de inundação do Rio Limpopo não mostram total correlação com períodos de baixa e alta precipitação a nível local, mas apresentam boa correlação com evidências a montante na área de drenagem do Rio Limpopo. Em geral, lagos activos ou preenchidos por sedimentos mostrarão ser mais susceptíveis a cheias com origem a montante do que a nível local.

As investigações conduzidas permitiram identificar dois períodos de alto nível do mar na região sul de Moçambique. A fase mais antiga teve lugar há cerca de 5000–4200 BC (6950–6150 anos do calendário BP), representando a fase mais recente do pós-glaciar climático óptimo (postglacial climatic optimum, PCA). A fase recente é datada de AD 300–950 (1650–1000 anos do calendário BP), correspondendo a um período de temperaturas relativamente altas a nível global.