This article investigates how treatment factors are described by different client groups and by treatment staff. The material consists of interviews with clients (n = 81) and treatment staff (n = 18). The analysis focuses on two central themes – the importance of the treatment group and of the treatment staff, along with how these descriptions relate to the concept of the therapeutic alliance. The descriptions differ in parts between the client groups and between clients and staff. Clients as well as staff highlight structural and qualitative aspects of cohesion, but general patterns of how these are expressed in the groups are hard to grasp. However, some exceptions appear; while the clients often relate recognition to own experience of substance abuse, the staff often refer to external aspects of recognition, such as gender and/or experience of parenting. The results indicate that the social preconditions of the group members can influence group cohesion. In the treatment, focus is initially on cohesion and later on making change possible. This might create a dilemma; the homogeneity that initially creates cohesion can also act as a restraint on change. This is described in the results in relation to gender homogeneous client groups in treatment.

Terapeutisk allians i gruppbehandling för alkohol- och drogproblem

I den studie som presenteras har 81 intervjuer gjorts med klienter som beskrivit vad de själva ser som verksamt för sin egen positiva förändringsprocess i samband med att de varit i behandling för missbruksproblem. 18 intervjuer har gjorts med behandlingspersonal som beskrivit vad de bedömer vara de verksamma faktorerna inom behandling. Artikeln fokuserar på två centrala teman som framkommit i intervjuerna; dels behandlingsgruppens betydelse och dels behandlingspersonalens betydelse för en positiv förändringsprocess. Dessa teman relateras till begreppet terapeutisk allians. Både klienter och personal uppmärksammar betydelsen av gemenskap under behandlingen och lyfter fram såväl strukturella som kvalitativa aspekter på hur gemenskap skapas. Det är svårt att se generella mönster men en skillnad som framkommer i materialet är att när klienterna beskriver igenkänning som en central faktor för upplevelsen av gemenskap så betonar de ofta igenkänning relaterat till missbruket. Personalen relaterar igenkänning till att dela mer generella företeelser som till exempel att vara kvinna eller att vara förälder. Studiens resultat tyder på att en viss homogenitet i social situation bland behandlingsgruppens deltagare underlättar skapandet av en gemenskap inom behandlingsgruppen. Behandlingstidens tidigare faser fokuserar ofta på att skapa denna gemenskap och att skapa en trygg situation, senare i behandlingen övergår fokus till förändring. Genom att använda exemplet könshomogenitet belyser studiens resultat ett dilemma som är relaterat till detta; den homogenitet som tidigt under behandlingen underlättar trygghet och gemenskap kan senare under behandlingen verka begränsande för förändring.