Den här studien syftar till att undersöka lärares inställning till och användning av läxor i engelskundervisningen utifrån följande läxtyper: repetitions- eller övningsläxor (RÖL), läsläxor (LL), förberedelseläxor (FL), läxor vars innehåll finns utanför skolmiljön eller autentiska läxor (AL), läxor för att arbeta ikapp (LAI) och läxor för rikare bedömningsunderlag (LRB). Studien undersöker också hur frekvent lärare använder sig av de olika läxtyperna, i vilka kombinationer, vilken typ av återkoppling som synliggörs och hur de anser att läxor påverkar elevers språkinlärning i engelska. För att söka svar på detta har en enkätstudie bedrivits som innefattar en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod. Validiteten i studien kan motiveras utifrån att datainsamlingen har genomförts på ett stort urval av lärare med hög svarsfrekvens (149) och därav ökar det resultatens generaliserbarhet. Resultatet visar att majoriteten av lärarna använder engelskläxa en gång i veckan och att RÖL tillsammans med LL är mest populära. De läxor som används minst frekvent var AL, LAI och LRB. Synen på läxor och dess lärandeeffekt är mestadels positiv och motiveras med mängdträning i relation till språkinlärning. Den schemalagda undervisningen består i majoritet av att förbereda och följa upp läxan med kontrollbaserad utgång. Lärarna är överens om den formativa bedömningens inverkan på elevers lärande i relation till läxor och ger därför någon form av direkt återkoppling. Vissa lärare problematiserar läxans karaktär och elevers socioekonomiska förutsättningar utifrån det. De slutsatser som kan dras utifrån studien är att lärares läxpraxis borde vara mer varierad för att sträva mot de generiska kompetenserna och en livslång lust att lära. Detta kan motiveras med en omfattande satsning på att införa AL i engelskundervisningen vilket bekräftas i tidigare forskningsresultat.