Syftet med studien är att undersöka hur Arbetsförmedlingen har utformat sitt arbete med långtidssjukskrivna individer i samband med återgång i arbete. Undersökningen är utformad enligt en kvalitativ forskningsmetodologi i form av intervjuer med 10 arbetsförmedlare och en arbetspsykolog. Det teoretiska perspektivet består av Askheim och Starrins metod Empowerment, Ryan och Decis Self-determination theory, samt Barth och Näsholms motiverande samtalsmetodik, MI. Resultatet visar på att Arbetsförmedlingens arbete med långtidssjukskrivna individer skiljer sig beroende på Försäkringskassans beslut angående individens arbetsförmåga. Långtidssjukskrivna individer kan bedömas av Försäkringskassan ha rätt till att delta i det förstärkta samarbetet, där aktiviteter utformas efter deras arbetsförmåga i syfte att förstärka deras uppfattning av anställningsbarhet. Alternativt få avslag på sin ansökning om fortsatt sjukpenning och därefter bli hänvisade till Arbetsförmedlingens ordinarie inskrivningsprocess. Av detta har slutsatsen dragits att samtliga arbetsförmedlare visar på svårigheterna de upplever i sitt arbete då deras handlingsutrymme påverkas av Försäkringskassans beslut. Ytterligare en slutsats visar på att samtliga arbetsförmedlare medvetet arbetar med stärkande metoder för att motivera individen de möter.