Syftet med denna uppsats är att genom att använda ett specifikt teoretiskt ramverk kunna undersöka och problematisera den stora förekomsten av transpersoner med erfarenhet av ätstörningar. Ramverket är baserat på Sara Ahmeds teorier om orientering och bygger på synen på samhället som uppbyggt av heteronormativa linjer vilka transpersoner förhåller sig till. Genom att välja ut illustrerande exempel från två antologier kretsade kring kropp och identitet har jag kunnat peka på att den press som transpersoner utsätts för i samhället leder till minskat handlingsutrymme, maktlöshet, kroppslig dysfori och assimilation. Med behovet av att reglera de känslor som uppstår samt den fysiska kroppen kan ätstörningen ses som ett verktyg med dubbel funktion. Dels för att hantera maktlösheten inför världen och återta kontroll över den kropp som någon annan definierat och begränsat. Och dels utifrån behovet av att skapa sig själv som begriplig inför sig själv och världen - för att kunna existera.