I uppsatsen undersöks genom en diskurspsykologisk metod hur Gunnel Wåhlstrands konstnärsroll ser ut, utifrån beskrivningar av hennes arbetsprocess. Konstnärsrollen tolkas med utgångspunkt att den är en del av ett ekonomiskt, socialt och ideologiskt sammanhang. Narrativet kring Wåhlstrands liv präglar hennes konstnärskap, mycket kretsar kring faderns självmord.  Arbetsprocessen beskrivs som arbetsam, att den har förmågan att återskapa liv och att den har en terapeutisk funktion för konstnären. I undersökningen framkommer det att Wåhlstrands konstnärsroll har många likheter med romantikens konstnärsstereotyp. Den hårt arbetande konstnären som isolerar sig ensam i sin ateljé och konstnären som har en gudomlig förmåga att återskapa liv är återkommande teman i materialet. Dessutom visar undersökningen att det finns en tendens att göra biografiskt, psykologiserande tolkningar av hennes verk. Undersökningen förklarar att det bland annat finns ekonomiska intressen bakom den konstnärsrollsdiskurs som Wåhlstrand har antagit.

Sökord: Gunnel Wåhlstrand, konstnärsroll, diskurspsykologi, romantiken, genialitet, besjälning, spegling, visuella narrativ