En mediehistorisk läsning av Magnus Dahlströms novell Papperskorg (1986) och Stanley Kubricks filmatisering av Stephen Kings The Shining (1980). Jag argumenterar för att det vansinne som drabbar huvudpersonerna i dessa verk – bägge författare till yrket – framgångsrikt kan gestaltas av upphovsmännen tack vare publikens förgivettagna kunskap om vad som skiljer ordbehandlaren från skrivmaskinen: förmågan att utföra spårlösa raderingar. Genom att låta de analoga skrivmaskinerna uppföra sig som ordbehandlare, uppstår en särskild sorts kuslighet vars förutsättning är tydligt mediehistoriskt förankrad.