Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
En analys av LVU-rekvisitet ”socialt nedbrytande beteende” i ljuset av HFD 2015 ref. 7: förutsättningar för att omhänderta unga vuxna på grund av risk för hedersrelaterat våld och förtryck i svensk rätt
Stockholm University, Faculty of Law, Department of Law, Stockholm Centre for the Rights of the Child.
2017 (Swedish)In: Nordisk socialrättslig tidskrift, ISSN 2000-6500, no 15-16Article in journal (Refereed) Accepted
Abstract [sv]

Att omhänderta och placera barn eller unga utanför hemmet mot vårdnadshavares och beslutsmogna barns vilja är en av de mest ingripande åtgärder som staten genom dess ansvariga myndigheter kan vidta. Höga krav måste därmed ställas på lagstiftaren och på tillämparen. Beslut i enskilda ärenden måste fattas med beaktande av bl.a. legalitets-, objektivitets- och proportionalitetsprincipen och lagstiftaren måste vara tillräckligt tydlig. Förutsättningarna för beredande av tvångsvård av barn i svensk rätt ges i lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Ingripanden får bara ske i allvarliga fall när frivilliga åtgärder inte är möjliga eller tillräckliga. Det måste visas att det enskilda barnet/ungdomen lever under missförhållanden, antingen kopplat till att hemmiljön är mycket bristfällig och skadlig och/eller genom att barnet eller den unge uppvisar ett eget destruktivt beteende som innebär en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas. När det gäller omhändertaganden på grund av missförhållanden i hemmet (2 §), kan sådana bara vidtas och fortgå fram tills barnet är 18 år, medan vård på grund av ungas egna destruktiva beteende (3 §) kan inledas fram till det att den unge fyller 20 år och avslutas senast när denne fyllt 21 år (1 §).

En fråga som aktualiserats under de senaste åren är om barn och unga som löper risk att utsättas för det som brukar kallas hedersrelaterat våld och förtryck kan omhändertas på grund av eget socialt nedbrytande beteende enligt 3 § LVU efter det att de fyllt 18 år. Det har exempelvis handlat om situationer då ungdomar som varit placerade med stöd av 2 § LVU, dvs. på grund av farliga förhållanden i hemmet, även efter 18-årsdagen agerar på ett sådant sätt som gör att de utsätter sig själva för stor fara genom att bl.a. riskera att avslöja sin vistelseort i kontakt med anhöriga. Socialnämnder har i flera fall argumenterat för att myndiga ungdomar som lever under hot om hedersrelaterat våld och förtryck kan anses utsätta sig själva för påtaglig risk genom att inte förstå sitt skyddsbehov och agera på ett riskfyllt sätt. I sådana situationer har företrädare för socialnämnder i landet fört fram att enda sättet att skydda ungdomarna är att ha dem fortsatt placerade utanför hemmet med stöd av LVU även efter det att de fyllt 18 år.

I mars 2015 klargjorde dock Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i avgörandet HFD 2015 ref. 7 att det inte är självklart att en sådan situation kan ses som socialt nedbrytande beteende i lagens mening och att möjligheterna till fortsatt omhändertagande med stöd av 3 § LVU efter 18-årsdagen är tveksamma. Företrädare för socialnämnder i landet tycks anse att samhället med en sådan rättstillämpning sviker dessa ungdomar (oftast flickor) som befinner sig i en mycket utsatt situation utifrån det hot som de lever under. Ett sådant synsätt har enligt min mening fog för sig, men frågan är om det har rättsligt stöd, eller om lagen skulle behöva ändras och i så fall på vilket sätt?

HFD:s dom väcker en rad frågor. Borde samhället ha befogenhet att vårda (unga) vuxna i högre grad när de befinner sig i livsfara, eller är det problematiskt om samhället medger en tvångslagstiftning för unga myndiga som i andra rättsliga situationer har full rättshandlingsförmåga? Borde särskild hänsyn och argumentation gälla i s.k. hedersrelaterade ärenden då det handlar om en specifik och komplex situation som dessutom kan innefatta hot om livet för de drabbade? Är det problematiskt med fasta åldersgränser? Bör LVU utvidgas eller är det snarare andra skyddsmekanismer som bör skapas och tillämpas?

Det övergripande syftet med denna artikel är att granska och problematisera de rättsliga förutsättningarna för att ingripa med stöd av rekvisitet annat socialt nedbrytande beteende och särskilt rättsläget efter HFD 2015 ref. 7 avseende omhändertagande av unga vuxna som riskerar att fara illa på grund av hedersrelaterat våld och förtryck. Utöver att granska det här aktuella rättsfallet kommer även några fall från kammarrätterna att undersökas för att se hur underrätt förhåller sig till HFD:s avgörande och uttalanden i det aktuella fallet.

Slutligen diskuteras också förslaget från den s.k. LVU-utredningen som lades fram sommaren 2015 om att utvidga rekvisitet annat socialt nedbrytande beteende.[3] Analysen grundas på en granskning av traditionella rättskällor – lag, förarbeten, praxis och doktrin – men hänvisning sker också till andra typer av kunskapskällor som exempelvis rapporter från organisationer och myndigheter. Granskningen sker med rättsdogmatisk utgångspunkt, dvs. fokus ligger på den rättsliga regleringen och dess tillämpning. Analysen leder fram till en diskussion om vilka befogenheter samhället bör ha att skydda enskilda från att utsätta sig för fara, men även om problem med fasta åldersgränser samt avvägningen mellan precision och flexibilitet i tvångsvårdslagstiftning.

Place, publisher, year, edition, pages
2017. no 15-16
Keyword [sv]
LVU, barnskydd, barns rättigheter, hedersrelaterat våld, ungdomar
National Category
Law and Society
Research subject
Legal Science
Identifiers
URN: urn:nbn:se:su:diva-146916OAI: oai:DiVA.org:su-146916DiVA: diva2:1141842
Available from: 2017-09-16 Created: 2017-09-16 Last updated: 2017-09-28

Open Access in DiVA

No full text

Search in DiVA

By author/editor
Leviner, Pernilla
By organisation
Stockholm Centre for the Rights of the Child
In the same journal
Nordisk socialrättslig tidskrift
Law and Society

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

Total: 68 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf