I skollagen framgår att skolans viktiga uppgift är att utforma undervisningen så att alla elever ges rätt förutsättningar att lära och utvecklas utifrån sina förmågor och behov. För elever i läs- och skrivsvårigheter kan lärarens kompetens i att anpassa undervisningen spela en avgörande roll på elevens väg mot ökad måluppfyllelse. Utifrån detta väcktes ett intresse att undersöka hur erkänt skickliga lärare utformar och anpassar sin undervisning i mötet med elever i läs- och skrivsvårigheter. Studiens syfte är att utifrån ett fenomenologiskt förhållningssätt ta reda på några lärares upplevelser i arbetet med extra anpassningar. Studien undersöker även hur rutiner gällande extra anpassningar organiseras och dokumenteras. Genom att både intervjua och samla in dokument blev det en form av triangulering för att bredda empirin i studien. Resultatet i studien visar att lärarna som anses skickliga av andra i organisationen undervisar utifrån ett sociokulturellt förhållningssätt och anpassar undervisningen för alla elever oavsett behov. Flera skolor saknar specialpedagogisk kompetens och där upplever lärarna en ensamhet i arbetet med att utforma extra anpassningar för elever i behov av stöd. Skolornas rutiner gällande dokumentation av extra anpassningar skiljer sig åt vilket enligt resultatet kan bero på hur insatt och drivande rektor är. Det framgår också att lärarna i den här studien kan arbeta framgångsrikt med extra anpassningar i undervisningen oavsett dokumentation eller inte. Saknas dokumentation blir det däremot svårare för alla inblandade att ta del av och utvärdera de insatser som görs för eleven. Detta blir extra tydligt vid övergångar och lärarbyten där tidiga insatser kan spela en avgörande roll för elevens fortsatta studier.