Samhällskunskapsämnet (samfundsfag, samhällslära) återfinns i samtliga nordiska skolsystem och framhålls ofta som det viktigaste skolämnet i elevernas politiska bildning (Christensen 2011, Børhaug 2011). Samhällskunskapsämnet tillkom efter andra världskriget i ett hopp om att förhindra totalitära och odemokratiska tendenser hos elever (Hartman 2012), men har alltmer kommit att kretsa kring de samhällsvetenskapliga disciplinernas frågeställningar. Samhällskunskap saknar dock en motsvarande disciplin på universitetet och har därför utmålats som ett splittrat och osammanhängande ämne från högskoleperspektiv, medan lärarna själva ser ämnet som sammanhållet (Bronäs & Selander 2002, Olsson 2016). Dessa förhållanden visar sig tydligt i den samhällskunskapsdidaktiska forskningen som är svagare och mindre sammanhållen än många andra ämnesdidaktiska traditioner i Norden. Forskare har primärt närmat sig samhällsämnet från två perspektiv. Ett första är det allmändidaktiska/pedagogiska perspektivet där lärandefrågor stått i förgrunden och där det samhällsvetenskapliga innehållet blivit fallstudier för generella frågor kring lärande och undervisning (t.ex. Marton & Pang 2005). Ett andra perspektiv är det statsvetenskapliga där samhällskunskapsämnets frågor kring demokrati och politik stått i centrum och därmed blivit ett fall av elevers inställningar till statsvetenskapliga intresseområden och undervisningens möjliga påverkan på dessa inställningar (t.ex. Broman 2009). Denna spretighet i förhållandet till samhällskunskapsundervisning gör att samhällskunskapsdidaktiken saknar vad utbildningssociologer kallar för en ”epistemisk gemenskap” (Young 2013), det vill säga en gemensam kunskapsinsamling där forskare tillsammans utvecklar problemformuleringar, teorier och metoder som är centrala för det vetenskapliga fältet. Detta paper diskuterar några viktiga skiljelinjer för vad samhällskunskapsdidaktik är, kan och bör vara i förhållande till såväl allmändidaktik som de samhällsvetenskapliga disciplinerna (jfr Ongstad 2006:33). Vidare föreslås några problemområden som jag menar belyser samhällskunskapsdidaktikens centrum – ett centrum vilken en framtida gemenskap kan byggas för en grupp forskare med skilda metodologiska och teoretiska bakgrunder.